Så himla bra skrivet! Jag kan ibland känna att jag inte riktigt passar in eller är den som jag verkligen vill vara, blir lite rädd för vad alla andra ska tycka, samtidigt känner jag att jag växer i mig själv lite mer hela tiden och sakta men säkert börja kunna ta plats i min omgivning som den jag verkligen är. Hoppas att du hittar ett sätt att kunna vara den du vill vara :)

Känner du att du inte får vara den du är när du är med din familj, eller mer att du helt enkelt inte passar in bland dem? Jag har nog mer och mer börjat vara som jag är. Jag har försökt sluta med att vilja passa in för jag vill inte vara en tråkig typ, vilket jag kan tycka att många är. Bara dumt, kan jag känna, att fortsätta hänga med personer som inte ger mig någonting mer än att jag måste stå tillbaka. När jag måste hålla igen exploderar jag till slut!

Känner igen det där med att bli sur och tvär när jag har ångest med. Jag kan bli rent FRUKTANSVÄRD och vara både elak, spydig och allmänt odräglig. Som den värsta tänkbara tonåring en o_O
Kram <3

Jag passar aldrig in någonstans, vare sig bland andra och absolut inte i min familj....har aldrig passat in där tyvärr.
Kram Mia

Man märker ju fortfarande hur mycket ätstörningen fortfarande påverkar dig även om du kanske inte märker det. Men det lyser igenom ibland. Att försöka lämna den bakom sig får ju en att börja fundera vem man ät utan den. Sen kommer alla känslor igång mm.

Intressant om din familj. Har alltod uppfattat det som att du är väldigt nära din familj då du inte har så många vänner? För mig innebär att man är nära sin familj att man är sig själv och inte är hämmad. Man är fri och älskad för den man är. Men om man måste dra sig tillbaka är det inte naturligt och då är man ju inte trygg i sig själv eller sammanhanget. Kanske kan du prata med din familj om detta?