Själv är jag tvärtom och mår bättre när det är soligt och varmt. Har hemsk ångest över kylan och känner mig ännu mer instängd då. Nu kan jag åtminstone sitta på balkongen och fördriva tid, de kan man ju inte direkt i minusgrader :P Jag håller helt med dig om ätstörningsvård. Jag tycker bara det är helt sjukt och efter på alla sätt, dessutom upplever jag att det bara vidmakthåller sjuka beteenden som att räkna tex. Det är ju oftast precis så man beter sig som sjuk, men där räknas det helt plötsligt som helt friskt.. Motsägelsefullt!
Kram <3

Jag är precis som dig Ida. Jag har mått fruktansvärt denna sommaren. Jag kan inte bara skylla på värmen, men den är en stor bidragande orsak. Jag har tom mått så dåligt att jag varit inlagd i 8 veckor. Det var så skönt att slippa den extrema värmen, och jag mådde bättre ganska snabbt. Eller bättre och bättre, men jag fick lite ork tillbaka att kunna kämpa vidare. Jag ser också fram emot hösten, och jag tror vi är många som gör det. Frisk och krispig luft som fyller oss mer mer energi! Angående ätstörningsvården så är det en klurig fråga. Jag tycker du ska gå på samtalet med ett öppet sinne. Känner du att nej, det här kommer inte bli bra, då har du iaf provat och kan gå vidare med andra alternativ. Jag tror på dig Ida, och jag ser i dina inlägg hur du kämpar för ett bättre liv. Jag är i samma sits. Det kommer inte att vara lätt eller gå i raketfart, men vi kommer lyckas Ida! Många kramar till dig ❤

Jag blir inte provocerad av andras preferenser, hur fånigt som helst ju! Jag kan däremot störa mig när vissa klagar på allt. För vaaaarmt, svettas ihjäääl, och fyfan vad det regnar, och jag är dessutom såååååå rädd för åska och HUUUU SÅ JAG FRYSER och åååh det är så möööörkt jag blir så deprimeeeeerad och såååååå himla mycket jag svettas och jag får paniiiiiiik av att det blåder så mycket att jag får ont i öronen men varför flääääktar det inte, det är ju såååå varmt!!! Sådana personer borde SLUTA prata väder. Prata om ngot annat liksom ;D Men folk som ogillar och gillar olika saker provocerar mig inte alls.

Jag blir exempelvis inte alls lugnare på hösten... får lite hjärtklappning bara av att tänka på hösten. Inte september och de vackra färgerna. Men resten XD

Jag tycker om sommar och värme, dock inte när det är för varmt. Tycker det är jobbigt att bli svullen. Hösten är mysig med frisk luft, te och tända ljus, kram

Oj, visste verkligen inte att den psykiska ohälsan ökar när det är så varmt!? Man kan verkligen få en så skev bild under sommaren när det är så varmt eftersom man lätt blir svullen! Kram

Funderar också på om jag kommer må sämre att få ”ren” äs vård igen... så osäker hur jag ska göra. Ta hand om dig!

Tvärtom har jag faktiskt läst och hört om hur många som helst som längtar efter hösten. Själv är jag fortfarande inte redo att lämna sommaren utan trivs faktiskt som fisken i vatten (allra helst när jag ligger vid poolen, haha). Tur att vi alla är lite olika va? Hur tråkig hade inte världen varit annars?? Kram fina <33

Jag älskar den här sommaren! Men ser samtidigt fram emot hösten o julen, alla tända ljus o mys:)) håller oxå med om att det ska bli så kul när alla tv program är tillbaka, just nu är det bara tråkiga repriser 🙄🙈

Jag längtar också till hösten - tycker att den är så mycket bättre än sommaren!

Förstår var du menar med ätstörningsvården, jag har alltid hamnat i osunda tankegångar när jag varit inne i den. Det är tufft, för man behöver ju vården samtidigt som att det är lätt att bli hetsad och pressad av all vägning, fokus på mat och alla att jämföra sig med. Gruppterapi var verkligen inget för mig, hade tur att mina läkare förstod det.

Hej igen
Jag har efter att ha krigat mig fram fått väldigt bra hjälp just nu. Jag har både en samtalskontakt inom öppenvårdspsykiatrin och en privat psykolog via mitt landsting där jag har inriktning dbt /kbt. Jag har även fått extra tider hos en sjuksköterska på öppenvårdspsykiatrin när min samtalskontakt och psykolog har semester.Jag är otroligt tacksam för det. De har fångat upp mig denna sommaren, sett till att jag blev inlagd när jag inte orkade längre, och är ett bra stöd efter utskrivningen. Hoppas att du också ska få rätt vård, som passar dig! Många kramar

Längtar också till hösten, det är min favorit. Även fast den här sommaren var helt fantastisk med :D Hoppas det går bra, håller tummarna!

Håller med dig till 100%, jag har haft det jätte jobbigt i denna värme och då bor jag ändå i Jämtland. Men att bara sitta inne och svettas har tagit hårt på mitt psyke och nu mår jag riktigt dåligt, har som kommit efter. Men jag längtar verkligen till hösten och mörkret och kylan. <3

Jag är en sommarälskare, just för att det är den enda tiden, jag inte blir så deprimerad. Men jag hälsar på hos dig i Höst, så kikar vi på film och äter godis 😀. Nej, allvarligt talat alla är ju olika helt enkelt, precis som i allt annat, väder, mat, kläder osv. Jag läste något om att det skulle bli någon annan ÄS vård i Uddevalla...Men det var bara något jag hörde i förbifarten. Håller annars med om ÄS vården, fast jag tyckte att både SCÄ och Capio också fokuserade på annat än bara vikt. Men sen när man kom ut i Dagvård/Öppenvården och skulle bibehålla allt, det var då mitt svåra började, då Psykiatrin inte hade något stöd att ge. De delar ju upp allting mellan sig liksom, om du förstår vad jag menar? Har aldrig hört något om Helenamottagningen, bara läst om det. Testa en gång till Vännen, och känns det inte ok så kan du ju alltid sluta, och fightas vidare på egen hand. Det går ju, även om det tar längre tid. Bara det känns bra för dig ❤. Kram Mia

Min familj har fått krigat åt mig ❤Jag tycker Kbt är ett väldigt effektivt sätt att jobba på. Det är mkt uppgifter som man gör både tillsammans med terapeuten och även som man gör själv hemma och går igenom sen när man träffas. Jsg tycker det är den behandling dom har fungerat bäst för mig. Jag vill kunna se resultat av det jag kämpar med, och det tycker jag man gör inom kbt. Sen går det ju inte så fort direkt, speciellt inte i början om man mår riktigt dåligt, men det hjälper! Va oschysst av dem att motarbeta dig. Man känner ju ofta själv när man inte orkar mer. Det kan ju bara behövas en liten paus några dagar med inläggning för att rädda upp situationen. Jag hade nog gått till psykakuten själv och bett om att få bli inlagd och förklarat läget för dem. Men det kanske du redan försökt med? Många kramar till dig ❤