Om nätterna ligger jag och tänker på mitt liv. Tänker på hur jag kunde hamna där jag är idag. Tänker på hur mitt liv kommer se ut om 10 år om jag inte slår mig fri. Hemsk tanke. Har hellre ångest NU än om 10 år över att jag missat  chansen att skaffa barn tex. Det är så mycket jag skulle behöva hjälp med. Vill att terapin ska dra igång NU!!! Än så länge är det bara papper som ska fyllas i och saker som ska gås igenom inför terapin. Vi hinner inte prata något om hur jag mår under våra sessioner än så länge vilket är sjukt frustrerande. De sista 10 minutrarna får jag berätta hur jag mår men vi hinner inte gå in på djupet och jag hinner inte få tips/råd eller nån att bolla allt med. 
 
Jag vet inte hur jag ska ta mig ur min sits. Blir trött av att göra saker, trött av att vila, trött av att ha saker inbokade, trött av att inte ha något inbokat, stressad över allt från att ha en tid bokad till livet. Stressad över att tiden går så jävla fort och över att jag inte lever livet. Dagarna bara går och jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta ekorrhjul? Orkar inte jobba eller plugga. Orkar knappt med terapin. Så vad fan ska jag göra? Försöker ta mig ut och tänka positivt. Försöker aktivera mig med att fota, hälsa på hundarna, lösa korsord, hälsa på syrran mm. Men vill så mycket mer i livet. Vill påverka, vill känna lycka, pirr i magen, vill upptäcka nya platser och lära mig nya saker. Vill vara behövd och i ett sammanhang. Vill vara fri från mina bojor. Men så länge jag lever efter mina "regler" och "måsten" så kommer jag aldrig nå dit jag vill. Det är omöjligt. Alla dessa livsregler jag satt upp för mig själv stjälper mig. Jag vill bara ha ett liv där JAG bestämmer och inga demoner styr mig. Jag vill tycka om mig själv och inse mitt värde som person. Jag vill vakna och känna att jag kan ta dagen som den kommer utan att planera eller utföra vissa säkerhetsbeteenden för att undvika ångest. Jag vill ha energi och vara pigg och glad och känna lust och nyfikenhet. Jag vill sluta känna självhat och istället börja känna kärlek till mig själv. 
 
Mycket jag behöver jobba med som sagt... 
 
Hur ser er söndag ut? Jag har inget planerat mer än att åka till mamma och fika med äpplepaj i eftermiddag :) 
Filippa

Vilka fina bilder!

Svar: Tack så jättemycket 😃
Ida

Camilla

Ja det är mycket som du behöver arbeta med, hoppas att DBT kan hjälpa dig med det. Du sätter ord på mina tankar och känslor. Livet bara rullar på och jag står utanför och tittar på. Vet inte vad jag behöver ha för hjälp för att ta mig vidare. Får att våga. Kramar ❤️

Svar: Det är så henskt frustrerande att känna så. Att inte vet vad som krävs för att må bättre och ta sig vidare. Handlar inte bara som att äta bra liksom även om det ju är en förutsättning. Jag vill mycket men är så trött och svårt att resa o plugga tex pga mina problem. Stor kram till dig ❤
Ida

Anonym

Och du har inga fysiska fel på dig som gör dig trött? Är det bara psykiskt?

Svar: Vet inte. Bett om att få ta prover och skulle få en tid men inte hört nåt ännu...
Ida

ajlimullersandvik.blogg.se

jag har exakt samma känsla, även om mina demoner är andra demoner. Jag känner igen mig såååå mycket.

Svar: Usch! Det är sååå jobbigt!!! Jag får ingen hjälp med min trötthet och inre stress. Tror inte det är det som dbt:n ska handla om. Vad får du för råd för att komma ur detta tillstånd? Är så rädd att alltid må såhär och aldrig orka jobba eller plugga eller ha en fungerande vardag...
Ida

Anonym

Det har ju inte varit det innan i enlighet med vad du skrivit så det är väl samma nu. Hade kanske varit lättare om det varit fysiskt?
Men om du orkar promenera varje dag är du ju inte dödssjuk i alla fall:)

Svar: Ja hade det varit något fysiskt så skulle det kännas lättare på ett sätt för då vet jag orsaken och kanske finns ett botmedel. Men nu vet jag inte vad felet är? Det är väl psykiskt men vad ska jag göra för att bli pigg? Får ingen hjälp med den biten. Att promenera kräver inte samma energi som att studera eller jobba så bara för att jag orkar ta en promenad så betyder ju inte det att jag är frisk eller pigg. Men dödssjuk hoppas jag att jag inte är :)
Ida

Pernilla

Jag känner så igen mig i mycket av det du skriver, men ändå inte alls.
Kanske en helt uppåt väggarna fundering, men du har aldrig funderat på att bara bryta upp? Prova något helt nytt? Åka till ett annat land du kanske varit nyfiken på? Vara volontär eller plugga språk? Inget av det behöver egentligen inte vara så ansträngande, men det är helt nytt och det tvingar ut en ur ekorrhjulet. Skulle det gå rent åt h-vete är det ju bara att åka hem igen. Som sagt, bara en tanke..

Svar: Jo den tanken har slagit mig flera gånger. Att bara dra och göra nåt helt annat. Men svårt när jag inte orkar med en flytt och allt vad det innebär. Sen handlar det om ekonmin. Volontär eller plugga språk låter kul men orkar ärligt talat inte just nu. Känns som ett alldeles för stort steg. Orkar knappt åka och hälsa på min syrra som bor 45 min bort liksom... Men bra tanke :)
Ida

Anonym

Pernilla har kloka tankar tycker jag. Bryta helt och åka iväg som tex volontär. Nu tror jag inte du kommer göra det pga dbt mm men bra ändå att du funderar hur du ska agera för att inte vara kvar i samma sits om 10 år. Det låter hemskt att inte komma vidare utan sitta ensam och missat hela livet. Samtidigt blir jag rädd att du aldrig ska våga då du pratat om att du måste komma vidare inte är nöjd med din situation mm i flera år. Vet att du skriver om don trötthet men varför inte prova att prata med en handläggare att få va på ett boende eller cafe några timmar per vecka? Trött är du ju ändå så blir du trött av det så är det iaf en skön trötthet. Du har inget att förlora om du provar men allt att förlora om du inte gör nått.

Svar: Nej just nu går det inte men haft tanken. Men det handlar om ekonomi också. Sen vet jag inte hur jag ska orka med det samtidigt som jag jobbar med mina problem. När man har utmattningssyndrom så är det inte aktuellt att flytta utomlands och jobba som volontär eller studera. Men när jag mår lite bättre så absolut :)
Ida

Bella

Har du några rutiner? För dom som jobbar/pluggar så kommer ju det per automatik i och med fasta tider, men att inte ha rutiner kan rucka rejält med orken. Att ta sig upp en specifik tid, ta sig till och från ställen, behöva anpassa tider och pussla ihop det som ska hinnas med är ju bara några utav sakerna som kommer med fasta rutiner. Det blir en annan sak kontra att bara ta saker som det kommer, och hjärnan aktiveras på ett annat sätt. Ser jag till min skolgång så kommer ju allt det där väsentliga på köpet, motion när jag tar mig dit och hem, stimulering av hjärnan när jag pluggar, det sociala umgänget. Första tiden med rutiner är svinjobbig, man blir ännu tröttare ärligt talat, men man kommer snabbt in i det och då blir man faktiskt piggare.
Du kan inte få någon form utav arbetsträning eller annan verksamhet att sysselsätta dig med, något du tycker är roligt? Via typ arbetsförmedlingen eller sjukvården tänkte jag.

Svar: Jo jag går upp ungefär samma tid varje dag. Ställer klockan. Äter regelbundet. Går ut varje dag (tvingar mig själv, annars fastnar jag i soffan). Stimulans har jag typ noll. Löser korsord typ. Saknar det sociala helt. Just nu vet jag inte om jag orkar med det då terapin tar två hela dagar för mig. Pendlar dit vilket är typ 16 mil tur och retur så blir 32 mil i veckan. Blir trött av det.
Ida

Hanna

Hoppas att det ordnar sig för dig!

Svar: Ja det hoppas jag med!
Ida

Linda

<33

Svar: <3 Kram
Ida

Ninna

Vad fina tankar du har, du vet vad du vill och har ett klart mål. Nu gäller det bara att ha tålamod, vad som kommit under flera års tid tar minst lika länge att bli av med. Försök se dina framsteg du gjort hittills. det finns säkert massor av dem? Att du är trött på sjukdomen kan vara en bra styrka; "nu får det räcka jag vill inte leva såhär" siffran på vågen avgör inte hurdan du är som person, du är unik vad den än visar. det finns ingenting du inte klarar av när du väl bestämt dig att göra det; bli frisk. gör ditt bästa det är allt nog. du har makten att välja. var här och nu älta inte i det förflutna. din framtid kommer att bli så länge du tror. Hoppas hjälpte, för jag vill att du blir frisk liksom många andra. Alla är värda det.

Svar: Tack snälla! Ja tålamod behövs verkligen! Är inte bra på att ha tålamod tyvärr... Tack för ditt stöd ❤
Ida

Anonym

Synd att du inte bor närmare. Då hade vi kunnat umgås😊

Svar: Var bor du?
Ida

NICOLE

Hoppas hoppas att de skyndar på sig så du kan få gå iväg och få den hjälp du vill ha! <3

Svar: Tack snälla 😊❤
Ida

T

Hej på dig!
Var bara tvungen att skriva.. Kom in på din blogg av en slump idag. Kikat igenom din otroliga resa du verkar göra och känner igen mig i så galet många delar. Håller med om funderingarna kring framtiden och livet i övrigt. Det är himla skrämmande då man tänker så, då detta helvete tagit så extremt många år ifrån mig, hur ska det då bli om 5 och 10 år? Kommer jag stå kvar och stampa på samma ställe som idag eller kommer jag vara "fri"?
Önskar dig all lycka!
Puss & kram / T

Svar: Hej T! Kul att du tog dig tid att skriva. Men trist att du känner igen dig :( Sluta aldrig kämpa! Kramar
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress