Fredag kväll. Ser finalen i lets dance och äter choklad. Orkar inte känna efter. Mår inte bra. Känner mig instängd i mig själv. Kämpar med att öka i vikt men står fan inte ut i en större kropp vilket jag MÅSTE göra. Kan inte leva med detta självhat resten av livet. Orkar inte det! Blir galen! Även om jag går emot och vikten ökar så mår jag inte bra. Önskar att alla dumma tankar försvann med viktuppgången men nej det gör dom inte för mig. Orkar inte hata min kropp mer. Halsen är inte bra än, gör ont när jag sväljer, hostar som fan och är trött. På måndag åker klassen till Lysekil. En liten klassresa på tre dagar. Vet inte hur jag ska orka med den? Är helt slut! Har massa ångest. Känns som varje dag bara innehåller en massa måsten att bocka av. Måsten som äs satt upp. När allt är avbockat är jag helt slut och somnar tidigt. Vad fan är det för liv? Väntar bara på att skolan ska sluta så jag kan lägga all fokus på min hälsa. Svårt få till alla måltider och inte stressa när jag är i skolan. Vet inte hur det ska gå på resan. Orkar egentligen inte följa med men rädd att missa massa kul då. Men till vilket pris följer jag med?
Anonym

Är de inte dags att åka till psykakuten? Du kämpar så hård och jag tycker du ska inte ta kampen själv. Hoppas du kan får hjälp snart !!!!!!! Kan du inte ringa till DPT teamet och säger de gå inte längre?!

Svar: Inte börjat dbt än så kan inte ringa dom.
Ida

Camilla

Tycker att du är så stark som aldrig ger upp. Om du inte orkar med resan så tycker jag att du ska stanna hemma och ta hand om dig. Om du inte mår bra kommer du ändå inte kunna njuta av resan.
Stor kram

Svar: Tack fina! Blev kvar hemma. Orkade inte. Hur går det för dig? Kram
Ida

Anonym

Har du ingen kontakt med korallen längre? Har du varit hos läkaren eftersom du har haft halsont så länge? Frågan är ju om ångesten blir bättre av att du stannar hemma och inte åker till skolan. Du kan inte prova att åka in en dag? Säger som ovanstående: åk in akut. Vet att du inte vill det. Men du kan ju inte ha det som du har det heller.

Svar: Nej är utskriven från Korallen.
Ida

Anonym

Du har ja försökt att bli bra på egen hand. Tog hand om dig hemma. Men du mår dålig fortfarande. Du är vuxen. Sök akut hjälp. Take care! Du är värd att mår bra sim alla andra.

Anonym

Du har ja försökt att bli bra på egen hand. Tog hand om dig hemma. Men du mår dålig fortfarande. Du är vuxen. Sök akut hjälp. Take care! Du är värd att mår bra sim alla andra.

Svar: Finns ingen bra akut hjälp. Psyk är bara förvaring. Varit inlagd så många gånger och det hjälper mig inte. Kram
Ida

Anonym

Tankarna försvinner inte på en gång utan du behöver ligga på normalvikt där vikten har stabiliserat sig och aktivt då jobba emot tankarna. Du skriver ofta att din ångest inte beror på äs, men med handen på hjärtat så tror jag att du faktiskt behöver hjälp med din ätstörning.

Svar: Absolut är det så. Har dock legat på normalvikt i flera år utan att tankarna försvann. Ångesten beror delvis på äs men haft ångest länge. Innan äs också.
Ida

Ninna

låter oroligt hoppas du får hjälp fort och sökt det? mig får du maila om du vill . är också ensam. hoppas bodde i Sverige kunde vi stöda varandra.

Svar: Tack för stödet ❤
Ida

CykelStyre

Hoppas du blir kvitt din envisa förkylning. Den sänker ditt humör också. Kommer du iväg till dina klasskamrater och får fokus på annat, som resan, så tror jag att du mår bättre. Att vara ensam med sina tankar är inte bra. Du vet var jag finns om jag kan hjälpa dig med något. Stora kramar!

F

Styrkekramar och krya på dig fina Ida!

Svar: Tack snälla!
Ida

lilliskutt.blogg.se

Tankarna försvinner inte bara helt plötsligt, för det första är det en process och för det andra behöver man jobba både med tankarna och den fysiska återuppbyggnaden. Det räcker inte heller att bara äta lite mer, det gäller att äta tillräckligt under en längre period så hjärnan har möjlighet att ta till sig nya tankar och så att du ska klara av att tänka dom där nya tankarna överhuvudtaget. Jag är normalviktig och jag har fortfarande en del sjuka tankar kvar, men det är mycket bättre nu. Tankarna finns men jag agerar inte på dom lika mycket som förut och jag märker också att när jag väl hade nått en normalvikt och hållit den ett tag så minskade min obsession över exakt vad jag väger. Innan fick jag panik om vikten växlade ett eller två hekto upp, om vågen en vecka visade 1 kg mer var det det hemskaste jag kunde tänka mig. Och då var jag ändå underviktig och skulle gå upp i vikt. Nu när jag inte behöver gå upp i vikt så är det konstigt nog lättare att hantera svängningar i vikten. Jag skulle ha svårt för en fortsatt viktuppgång men jag vet nu att vikten växlar och det kan jag acceptera. Innan jag gick upp i vikt till normalvikt trodde jag inte alls på att jag skulle tänka klarare och minska min övervärdering av kroppsformen och vikten utan jag tyckte att jag ju lika gärna kunde bli frisk i tankarna men väga en viss vikt som jag visste var undervikt men som jag sa var det längsta jag kunde sträcka mig till, idag väger jag 12 kg mer än den vikten. Jag har förbjuden mat kvar, absolut, men jag är tusen gånger friare nu mot innan jag blev inlagd. Och jag jobbar mot ätstörningen varje dag. Det kommer bli bättre, håll ut. Jag kämpar med kroppsacceptansen nu när jag är normalviktig, jag är inte ens på gränsen till undervikt, och under mina 12 år som sjuk var jag underviktig i 10 av dom åren och låg precis vid gränsen några andra perioder. Nu väger jag ett par kilo mer än min minimum vikt och jag accepterar det. Jag är vuxen, jag ska se vuxen ut. Jag jobbar verkligen med att fylla livet med andra saker för att inte fokusera så mycket på kroppen och vikten. Jag har också valt att inte väga mig vilket gör det lättare både med att utmana mig med maten och att släppa fokuset på min kropp. Ursäkta för jätte lång kommentar men jag fick så mycket tankar av ditt inlägg. Jag tror på dig Ida, du kan fixa det här.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress