Vet inte riktigt var jag ska börja. Har svårt att få ner det jag känner. Ända sedan jag kom tillbaka hit till skolan har det varit väldigt tufft pga vissa saker. Mina känslor exploderar som den hsp-person jag är. Allt går rakt in. Försöker ha en mental "glasbubbla" runt omkring mig för att inte ta in allt som sker. För att inte ta in andras känslor. Det går sådär... Har gråtit varje dag sedan jag kom hit. Har haft två långa samtal med min lärare/coach. Ett senast idag som blev akut. Jag bara grät och grät och ville åka hem. Kändes lite bättre efteråt iaf. En positiv sak i allt detta är att jag märker hur långt jag kommit. Jag låter inte sånt här gå ut över maten längre. Jag är stark! Jag har bestämt mig för att inte ta ut mina känslor på mat och kropp längre. Jag har tom ätit semla som jag inte gjort på tusen år typ! TROTS att jag mådde piss. Det är fan framsteg!! Åt inte hela semlan men ändå stort :) Jag har verkligen bestämt mig nu. Jag ska va stark och inte låta äs styra över mig. Hur dåligt jag än mår i stunden så leder det mig framåt. Att stå still o stampa eller backa leder inte till livet jag vill ha. Jag ska lägga ner hela ätstörningsvården för dom stjälper mer än hjälper mig. Jag känner mig friskare och starkare och gör mer framsteg UTAN deras hjälp. Jag behöver inte dom. Jag behöver inte ätstörningen längre. Livet är fullt av motgångar och jag mår nu dåligt över nåt som inte har med äs att göra. Skönt på ett sätt. Jag behöver mer jobba med mina känslor och med min borderline. Äs är inte det primära. Alla ni där ute som kämpar, vänta inte med att kämpa tills ni får hjälp. Vänta inte med att ta steget tills du känner dig redo. Den dagen kommer inte. Den dagen skapar du. Manuset är inte skrivet än. DU är författaren i ditt liv. Hur vill du att din bok ska sluta? Ta makten över dig själv. Ta makten över ditt liv. Lita inte på att nån annan ska göra det åt dig. ❤ KRAM IDA
CykelStyre

Hade det varit enkelt och självklart hade du gjort det för länge sedan. Att tro något annat vore ju att idiotförklara dig, varför skulle du utsätta dig för något så hemskt alla dessa år om det fanns en väg ut, som någon erbjöd?
Du har kämpat i vanmakt. Gjort allt som måste göras. Plus lite till. Besegrat trötthet och tvång. Sparkat ÄS i pungen. Helt rätt.
Nu blir du allt mer klar med att ÄS inte är huvudsaken, förmodligen bara en del av det du brottas med. Det är bra, för varje insikt gör dig starkare.
Tyvärr kan du inte vänta på att någon annan hjälper dig, allra minst vården. Så du får hjälpa dig själv. Det är starkt. Grymt imponerad av dig!
I sommar måste vi ses och ta en fika. Stora kramar

Svar: Åh tack! Ses gärna i sommar :)) Vet inte hur jag ska klara av att trappa ned på Fluoxetin. Mår piss just nu. Usch! Stor kram till dig ❤
Ida

Anonym

Kräks du eller?

Svar: Nej
Ida

Evahle - en blogg om psykisk hälsa

Känner igen det där med att vara en HSP... Är också det. Men grymt jobbat att du inte låter det gå ut över maten längre :) <3

Svar: Ja det är tufft att va en hsp ibland men även positivt :) Tack snälla!
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress