Det dumma med att kämpa sig fri från en ätstörning är att det känns rätt att göra fel och fel att göra rätt. Man mår som sämst när man gör det rätta. Därför skjuter många på att utmana äs. Det gör helt enkelt FÖR ont! Om det ändå hade känts bra att göra rätt så vore det mycket enklare. Men nu är det inte så, inte för mig iaf. Talar utifrån egna upplevelser nu. Alla är ju olika. Så när jag får ångest (som nu) så ska jag försöka se det som något POSITIVT för det vetyder ju att jag gjort rätt. Att jag agerat på ett sätt som inte äs gillar. Kan lätta hoppa över mat, äta begränsat, följa äs regler för att slippa ångesten. Men var hamnar jag då på sikt? Inlagd med noll frihet, noll liv, noll glädje. Kanske dör jag tom. Min kropp är såå sliten efter 18 år av ätstörningar. 18 år är väldigt lång tid att utsättas för sån grov misshandel. Min kropp klarar inte en svacka till. Är dessutom 31 år och ju äldre man blir desto mindre tål kroppen. Så jag äter på. Trots att det känns fel och att jag får hemsk ångest. Har ätit lunch och efteråt massa snacks bara för att jag va sugen. Naturgodis, vanligt godis, choklad, jordnötssmör, torkad frukt mm. Magen är svullen och ångesten hemsk. Försöker stå ut. Ett andetag i taget. Försöker lyssna på fåglarna. Tänka långsiktigt. Men det är tufft nu.
lilliskutt.blogg.se

Det känns fel att göra rätt och rätt att göra fel till en viss punkt i tillfrisknandet, jag tycker att det där faktiskt ändrades när jag kommit till en viss punkt. När jag kände mig så klar som det bara gick mer anorexin och när jag precis som du skriver insåg att ett fortsatt sjukt liv bara leder till döden eller ett väldigt begränsat liv. Nu känner jag att jag gör rätt när jag går emot anorexin/ätstörningen och fel när jag följer den. Därför följer jag den så lite det bara går och gör tvärtemot vad den dumma inre rösten säger och då har jag märkt att den där rösten mer och mer ger upp, det blir liksom inte lika intressant att tjata på någon som inte lyssnar. Kämpa på och fortsätt göra det som känns fel för med tiden kommer det att kännas rätt. Kram

Svar: Ja på ett sätt känns det ju rätt när jag gör rätt. VET att det är rätt väg att gå men känns ändå sjukt jobbigt. Ångestfyllt. Men gäller att fortsätta göra rätt så blir det enklare med tiden. Kram
Ida

ellen

Men du är tuffare och din kloka del starkare än den okloka! Tror på dig vännen<3
Och precis som jag skrev på instagram så är bilden ovan så fin! Lupiner anses ju av vissa som ett ogräs men jag tycker dom är vackra och väcker barndomsminnen till liv:).

Svar: Tack! Jag tycker många ogrässorter är vackra haha 😁
Ida

Bella

Fina du! Ja, 18 år är ju tyvärr en lång period att vara sjuk. Får du någon specifik vård utifrån det faktumet? Ju längre man är sjuk, ju mer ingrott blir ju beteendet i hjärnan. Det är därför man kan bli kroniskt sjuk i en ätstörning. Jag tänker mig specialistvård, Eira på Scä, Capio besitter säkert kunskap även dom?
Jag försöker bara komma med idéer för att hjälpa dig, för att bli frisk är ett helt hästjobb i sig! Massor med kramar.

Svar: Ja det är väldigt lång tid. Tycker det finns dåligt med hjälp för oss vuxna som varit sjuka större delen av våra liv. Det hjälper inte att bli inlagd och öka i vikt. Gjort det sååå många gånger utan hållbart resultat. Har ingen vård alls just nu. Ska börja i dbt i höst. Eira är tyvärr bara för de som bor i Stockholm :( Så fel att ens hälsa ska hänga på var mab bor i landet. Här finns ingen hjälp alls. Eira tar bara emot folk som bor i Stockholm 😦 Har gått på mhe i Mora, drottning silvias i gbg, slutenvård i Falköping och Skövde, öppenvård, olika terapeuter mm. Känns hopplöst men kämpar på själv nu.
Tack för dina tips ❤ Kramar
Ida

MALIN

Fina fina du! Jag skickar massvis av styrkekramar <3 Kram

MALIN

Fina fina du! Jag skickar massvis av styrkekramar <3 Kram

Svar: Åh tack va snäll du är <3
Ida

Kattis

Kämpa på, du är både stark och klok som kämpar på!<3

Svar: Åh tack snälla!
Ida

elin

Massor av styrkekramar<3

Svar: Tack! Kramar tillbaka!
Ida

Anonym

Kämpa på ! Du kan jobbar bättre i din terapi om du har inte såååååå kämpig med maten. Du kan koncentrera mer på dem djupa problem.

Svar: Ja så är det. Jag kämpar på!
Ida

Ninna

Har du någonsin funderat på att du kanske inte blir frisk? Att meningen är att du lever med anorexin ett nöjaktigt liv. Det kan vara menat så. Alla blir inte friska men kan ändå leva ett relativt gott liv. Håller med att vuxna får dåligt med vård. Unga och nyinsjukna går först i kön. Vuxna ses som hopplösa.

Svar: Helt frisk och fri kanske jag aldrig blir. Men jag kan må mycket bättre än jag gör idag oaf ☺ Tror inte det är meningen att någon ska leva med psykisk ohälsa livet ut. Vägrar tro det. Finns ett ljus för alla ❤Ja vården för oss är under all kritik!
Ida

Amandaa

Jag förstår dig precis för det är precis samma tankar som jag har och har haft, men du är så himla duktig som kämpar och fortsätt så!!! Massor massor av styrke kramar och du är så sjukt duktig och så fin som du är <3

Svar: Åå tack så jättemycket! Att få pepp o stöd från andra betyder oerhört mycket för mig så tack igen ❤
Ida

Alva Berg

Styrkekramar till dig finaste<3

Svar: Tusen tack 😍
Ida

Frida

Skickar massvis med styrkekramar till dig! <3

Svar: Massa kramar tillbaka! <3
Ida

Becca

Att bli medveten om vilka tankar som är ätstörningen och göra tvärtemot vad den säger är en ganska bra tumregel. Du är stark ❤ Kram

Svar: Ja precis! Jävligt jobbigt bara... Tack snälla! Kramar 💜
Ida

elin

Hoppas du får en toppen bra måndag<3

Svar: Tack snälla! Hoppas du får en fin tisdag 😃
Ida

Amanda CL

Det är så tufft att tänka långsiktigt och framförallt att agera långsiktigt, eller vad man ska säga. Är svårt att stå emot ångest som kommer <3
Tycker det är starkt av dig att skriva om det!
Kramar

Svar: Ja det är väldigt svårt. En ständig kamp. Tack snälla! Viktigt att våga prata om tycker jag 💜 Kramar
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress