Denna vecka har jag mått ganska bra faktiskt. Har haft mer energi än vanligt och sett ljust på framtiden och livet. Har känt ett inre lugn. En motivation. Jag lämnar äs mer och mer. Försöker ignorera det faktum att kroppen växer och istället se till alla fördelar det för med sig. Som mer ork, snygga kurvor, att bli sedd som Ida och inte som en anorektiker med mera. Jag är stolt över mig själv! Att jag fixar detta på egen hand. Har noll stöd. Jag försöker vara mitt eget stöd, min egen vän. Vågar knappt säga att jag mår bra för då kommer väl en käftsmäll... Jag vill framåt nu. Idag har jag funderat mycket kring framtiden. Kollat på utbildningar. Går ju att läsa en del på distans och halvfart. Kanske vore nåt? Tänkt kring livslinjen. Jag är rädd att det ska bli som sist. Att jag dippar när jag börjar där. Är betydligt svårare för mig med maten där då det är stressig miljö i matsalen samt tidspress att äta. Kommer bli mycket att ta in för mig. Lektioner, uppgifter, nya människor att lära känna, samtal med min lärare, dbt... Den första veckan är det många aktiviteter, utflykter samt en övernattning med skolan på annan ort. Det är väldigt intensivt. Kul, absolut men behöver tänka på min hälsa. Orkar jag med detta? Klarar jag att fortsätta upp i vikt? Just nu är jag i ett flow och känner att jag vill satsa helhjärtat på dbt:n och försöka bygga upp mitt liv här hemma. Har anmält mig till en kör som börjar i höst tex. Saknar att sjunga i kör :-) Kommer bli mycket flängande fram och tillbaka för mig om jag börjar Livslinjen. Vi går ju bara fyra dagar i veckan och två av dessa kommer jag alltså tillbringa i Vänersborg där dbt:n är. Det betyder att jag kommer missa 50% av Livslinjen. Dessutom är jag sååå less på Färgelanda! Måste vara den tråkigaste hålan ever 😂 Kanske ska jag bo kvar här, satsa på dbt:n, börja sjunga i kör och träffa Otto oftare? Kanske mår jag bäst av det? Det sociala är såklart toppen på skolan men inte till priset att jag blir stressad och det går ut över maten. Sååå rädd att falla igen. Rädd att spåra ur nu när jag äntligen är på rätt spår.
Måste tipsa om nåt gott att suga på. Haha, kan misstolkas 😂 Syftar på en karamell jag blivit besatt av. Den smakar kaffe och är fylld med nån seg historia. Såå god!! Vuxensmak 😉 Har ni testat?
Anonym

Du ser piggare ut!:)
Tänk om en viktuppgång löser ditt liv? Att du orkar ta tag i livet och får verktyg så du klarar att äta tillräckligt även utan full kontroll?
SKÖNT!
Det är ingen omöjlighet:)

Kämpa på!

Svar: Tack! Viktuppgång är EN del men den löser inte hela mitt liv. Har mycket annat att jobba med. Kram
Ida

Helena

Du är ju så fin!!! Jag tror att du innerst inne vet vad du borde göra.
Jag tycker att ditt resonemang är klokt. Jag vet själv hur trött jag var under DBT:n. Det tar mycket energi, mycket mer än de få timmarna man rent fysiskt är där i behandling.
Jag önskar så mycket att du ska få må bra! Livslinjen finns kanske kvar nästa år om du skulle vilja gå då?
Är Livslinjen ett alternativ just för att du får panik inför att inte ha någon planering? Eller är det för att du faktiskt VILL gå?
Finns här om du behöver bolla något! Ta hand om dig ❤️

Svar: Åh tack fina du ❤ Jag vet kanske vad som är bäst rent fysiskt. Men den psykiska biten är svår. Kommer ha svårt att öka i vikt på skolan men kommer träffa vänner o vara i ett sammanhang. Inte va så ensam. Men kommer missa en del lektioner. Hemma är det lättare med maten men är mer ensam.
Vill egentligen gå Livslinjen för den sociala biten och inte för kursinnehållet som jag ju redan läst. Är samma som förra året. Vet inte vad jag vill. Så rädd att välja fel.
Stor kram till dig ❤ Tack för ditt stöd
Ida

Ninna

Härligt att du har en bra period nu, håll fast vid det. att klara själv är tufft och svårt men möjligt kräver bara massor tålamod och gå utanför bekvämhetszonen, tunga och skrämmande val. att klara själv hemma utan sjukhusinläggning är förstås det bästa även för mentala hälsan, man mår(oftast)bättre hemma med egna rutiner, frihet och socialt umgånge. eller hur? inte vara för rädd att falla ner, du gör det inte när du inte stressar över det och lever i nuet.

Svar: Ja det va skönt :) Mår inte lika bra nu dock men va glad för den tiden jag mådde bra. Kram
Ida

Linda

Så skönt att du mår bättre, kämpa på. Tycker verkligen du ser piggare ut. Ja, åk till Onsala, I gottskär finns ett café som är kännt för sin hallontårta. Jag har själv aldrig ätit det, men många åker dit för att fika där el ta med hem. Jag brukar åka till Onsala ibland, för att lukta o andas in den friska luften där. En liten dagsutflykt.. Kram.

Svar: Tack :) Åh jag älskar mysiga cafén :) Är dock inget fan av tårtor men finns säkert annat gott :)
Ida

ISA

det är ju jättehärligt att känna så! Även om det kanske kommer en svacka om två dagar så är det underbart att ha känt såhär en stund, det är ju de stunderna som ger motivationen. Och hallå, vem ooooorkar tänka på hur kroppen ser ut när man inte har något liv whatsoever med den "snygga" kroppen. Egentligen? Kram påre <3

Svar: Ja det va så skönt :) Svackan är här nu igen haha! Nä jag orkar inte bry mig om min kropp längre. Asså hur den ser ut. Går inte att leva fritt med en för smal kropp. Kram
Ida

Becca

Va glad jag blir av att höra att du känner att du åtminstone för stunden mår bättre!! :D Och ditt resonemang är klokt. Och jag vet att du är så medveten om att din hälsa är viktigast att prioritera och vad som är mest rätt för dig vet ju egentligen bara du :) Kram till dig

Svar: Tack snälla! Det va skönt så länge det varade. Nu är jag nere igen haha. Ja jag vill mer än jag kanske orkar. Ska jag prioritera det sociala eller det fysiska? Så svårt val. Kram
Ida

Bella

Härligt att du är inne i ett sådant flow! Distans innebär väldigt mycket ansvar, men det ger också möjligheten till att plugga när och var man vill. Vilket är otroligt skönt!

Svar: Ja det va härligt så länge det varade. Ja absolut mycket eget ansvar men det har jag aldrig haft problem med. Samtidigt missar jag den sociala biten som är viktig då jag inte är social på fritiden direkt.
Ida

Linda

Du är så fin!

Svar: Tack snälla!
Ida

Ljuva Julia

Vad glad jag blir av att läsa detta! Jag kommer studera halvfart på distans, det har alltid funkat för mig och kommer funka den här gången också är jag övertygad om :D

Svar: Tack :) Nu är det lite sämre igen dock... Ja att studera på distans verkar bra men samtidigt missar jag den sociala biten då.
Vad ska du läsa?
Ida

CykelStyre

Härligt att läsa! Du förtjänar verkligen en period av ett större lugn och bättre mående. Bakslag kan det ju alltid bli, men ta inte ut någon sorg i förskott. Fortsätt precis som förut, påminn dig själv om att det faktiskt går att ha det bra.
När det gäller Livslinjen och hösten så ser det ut att bli "flängigt", som du skriver. Å ena sidan är det bra att du utmanar dig själv, å andra sidan är det inte bra att du blir så trött av alla händelser. Svår avvägning. Och det är bara du som kan svara på vad som är mest rätt.
Kram,

Svar: Ja det har varit skönt att må bra några dagar. Men nu känns det mindre bra igen. Ja det är svårt att veta vad som blir bäst för mig. Vet verkligen inte??? Får sån ångest av att vela fram o tillbaka. Kram
Ida

Josefina

Fundera på hur mycket du tror att du kommer få ut av att bara delta i skolan 2 dagar i veckan. Är det värt allt slit med uthyrning av lägenhet osv med tanke på hur lite du kommer vara i skolan? Och att resa blir man ju också väldigt trött av , vilket med största sannolikhet även kommer att påverka din förmåga att delta då du väl är i skolan. Kram!

Svar: Ja jag tänker på det hela tiden. Skriver för och nackdelar i listor mm. Det jag får ut av skolan är egentligen den sociala biten. Att slippa vara ensam så mycket. Men kommer inte få så mycket av själva innehållet i kursen men har å andra sidan redan läst allt en gång. Är ju sanma som förra året. Kram
Ida

Mia

Jag gick också på DBT i Vänersborg, undrar om det är samma personer som håller i det nu? Vi var 1:a gruppen som gick så vi kördr samma kurs fast 2 ggr så de skulle veta vad som skulle ändras osv. Det är verkligen bra med DBT tyckte jag. Hoppas att resten av dagen blir fin! Kram Mia

Svar: Åh har du också gått där? :) Vet inte om det är samma personer nu som då. Va du trött när du gick i dbt? Tog det mycket kraft?
Kram
Ida

Mia

Jag blev trött i början av DBT'n men när man kommit in i det, så känns det bättre. Men det tar mycket tankekraft. Men det var värt det! Lycka till ❤ Kramar Mia

Svar: Kan tänka mig att man blir trött. Hur länge gick du i dbt?
Ida

Mia

Eftersom jag gick vi omgångar på raden så ca 1 1/2-2 år. Men det går fort! Satsa på det, testa åtminstone. Kram Mia

Svar: Min kontakt på dbt:n sa att behandlingen är på 3 år. Hoppas den känns bra. Klart jag ska testa :) Kram
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress