Kära Ida. Nu var det ett tag sedan jag kommenterade men jag läser och jag känner igen mig i det du skriver. Jag har lidit av anorexi under många år med behandlingshem, dagvård mm men kan hantera problematiken okej idag. Visst finns det tankar och handlingar som det är anorektiska tankar som styr men det kanske jag får leva med. Jag försöker att äta varierat och normalt, så så frisk jag kan bli är jag från anorexin. Jag är 32 år i år och har 100% sjukersättning, Jag har en svår kronisk depression, har ångest, medicinerar med otal mediciner, har provat många olika terapeuter, sjukgymnastik i syfte att komma i kontakt med känslor, många många ECT-behandlingar men tyvärr utan vidare resultat. Läkarna säger att de provat allt. För tillfället finns inget att göra. Jag har ett väldigt litet kontaktnät. Jag har mina föräldrar och min systers familj. Min syster har 3 barn som betyder oerhört mycket för mig. Jag har många gånger stått i vägskälet att ge upp eller inte men är envis och kämpar vidare. Jag har aldrig haft ett jobb och jag aldrig fått en lön. Jag har varit helt sjukskriven sedan jag slutade gymnasiet. Jag har precis som många andra trott att det ska bli bättre och att 100% sjukskrivning och lugn och ro är det bästa alternativet. I samband med att jag fick min sjukersättning när jag fyllde 30 valde jag att hitta en aktivitet på 5 timmar/vecka vilket är maximalt vad som är tillåtet med hel sjukersättning. Jag har under dessa två år varit på en dagverksamhet med personer med demenssjukdom. Så härligt att få träffa personer där som oftast är äldre. De dömer en inte. Tyvärr har jag inte känt mig som en i gänget bland personalgruppen eftersom jag varit så få timmar. Under våren har jag hört efter med arbetsförmedlingen/försäkringskassan hur jag skulle kunna få öka upp timmarna. Jag känner att jag måste prova något nytt i livet, att vara helt sjukskriven hjälper mig inte alls att må bättre. Jag blir mer isolerad, utanförskapet ökar och jag har hur mycket tid som helst på mig att tänka och fundera allt som oftast onda tankar som resulterar i ännu mer ångest. Processen med AF och FK har varit segdragen. Och semestertider försvårar allt. Nu är jag i alla fall igång med att prova på att öka upp timmarna. Under tre månader ska jag testa på och i september ska jag bestämma hur mycket jag klarar av att arbeta. Sedan börjar jag min lönebidragsanställning- Oj oj oj jag är glad. Äntligen får jag vara på den arbetsplats som är som gjord för mig, jag trivs och tempot, arbetsmiljön och arbetsuppgifterna passar verkligen mig. Hade det inte varit för att arbetsplatsen varit så passande hade jag aldrig valt att öka upp. Man kan inte vantrivas för då fungerar det inte. Jag blir förstås trött av att arbeta fler timmar men jag blir trött på ett annat sätt. Att inte göra någonting leder också till en trötthet fast på ett annat sätt. Jag hinner inte tänka lika mycket när jag är mera aktiv vilket är ett stort plus och jag känner mig även mer "en i gänget" i arbetsgruppen vilket är otroligt viktigt. Vad vill jag då med denna roman jag skrivit. Jag skriver inte för att delge min historia för att påverka dig/någon annan negativt. Jag hoppas att den istället ska inge hopp. Jag rekommenderar alla att försöka prova på någon praktik eller liknande som låter intressant och något som man vill. Det är väldigt positivt att bryta den negativa isoleringen och utanförskapet. Träffa andra människor, känna sig värdefull för en stund och distrahera tankarna är mycket värdefullt. Jag önskar dig allt gott Ida. Vi kämpar på med förhoppningen om att vi båda ska få må bättre vartefter. Ha ha hoppas att du orkade läsa ända till slutet det blev en lång kommentar.
Vill kunna jobba. Stor kram
Hej,
för att känna att man har ett meningsfullt liv har jag med tiden insett att det handlar om att hitta en sysselsättning som man verkligen kan uppslukas av och som gör att man inte funderar så mycket på annat jobbigt i livet.
Så här kommer några förslag:
- lär dig spela gitarr! Och när du kan grunderna, sök upp "guitar chords" eller "guitar tabs" för dina favoritlåtar och lär dig spela dem. Gitarr är ett mycket enklare instrument att få att låta hyfsat ok efter inte alls så mycket träning.
- köp sömnadsmönster och sy ett klädesplagg. Fantastiskt att känna att man har skapat något med händerna :)
Stor kram till dig!
Tack för tipsen! Kramar
Evahle - en blogg om psykisk hälsa
Förstår verkligen vad du menar. Det är så jobbigt att inte leva det liv man vill leva och att känna att livet bara springer ifrån en. Men stressa inte vännen, det kommer snart ska du se! Det är okej att känna såhär och jag förstår hur det är, men jag är säker på att du snart kommer leva ett lyckligt liv <3
Håller med ovanstående om att någon form utav sysselsättning troligtvis skulle kunna hjälpa dig att må bättre. Kram på dig!
Vet du.. Jag känner desamma. Inget socialt liv alls. Saknar oxå vänner o umgås med. Jag hoppas du hittar något som passar dig o du får ett mer roligt socialt liv o ett liv utan anorexi. Så vill jag ha det. Men så svårt utan stöd från samhället o vården. De har gett upp helt på mig. Hur mår du idag? Hur mår Turbo? Kram Linda
Finns ingen hjälp att ta sig ut o samhället igen. Så jävla dåligt!
Turbo mår sådär. Väldigt trött. Ska till veterinären på ons igen. Jag mår okej men är trött och nere . Hoppas du har en skön dag ❤
Johanna
Usch så tråkigt att du är inne i ett så dåligt mående. Kom ihåg att det inte är du, utan det är en sjukdom. Hoppas du får all hjälp och stöd du kan få. Kramar till dig🌺✨
Massa kramar <3 förstår hur tufft det kan vara
Kanske kan du hitta någon form av aktivitet, en kurs, träning ideellt arbete etc. som du trivs med som kan gör att du kommer ut någon gång i veckan och träffar andra, kan hjälpa
Menade psykiatrisk dagvård för folk med depression utmattning mm inte på ät klinik. Det är mest för att få något att göra bli social och få struktur och inte bara sitta hemma med sin ångest i sin ensamhet.
Känner igen mig! Åh jag är 35 år och kommer aldrig ur min "bubbla". Börjat störa mig på s k recoverykonton på insta😀 Har de med åldern att göra ? 😋 Men tröttnat på 1. B&J PINTS 2. Folk som skriver att de älskar varandra för att person 1 lyckats äta en kaka trots att de inte känner varandra! 3. Begreppet "Finis" 4. Frågan "är det här för mkt?" Och så ligger det 3 flingor på tallriken typ 4. Folk som hetsar att person 1 ska äta mer, typ ett mellis med en ND, choklad och en macka och personer skriver att " mer hade behövts". Stör du dig ngt på dessa konton? 😅
Håller med ovan, så trött på dessa insta människor som säger sig vara recov! Väx upp känner jag! Likadant med dessa bloggar som skriver att man ska äta allt och jag har inga problem och startar ny blogg där man franställer sig som recovery och skriver att man ska njuta av maten och äta av allt och se fram emot att börja plugga mm. Sen blir det inget plugg för man mår för dåligt och maten äter man inte heller av det som man skrev man skulle våga prova. Hallå, efter ett år har människan fortfarande inte smakat godis eller fikat på café. Så sjukt trött på dessa hittepå frisk och fri. Nej tacka vet jag ärlighet.
Haha! Är det ngn här som kan förklara hypen att äta en hel pint B&J? Vad är grejen med att alla ätstörda äter pintparty nonstop? De skriker över en tsk olja men sätter gladeligen i sig en hel bytta B&J Med X antal kalorier mer än 1 tsk olja, för att "ta igen" den missade oljan till lunchen
Propoud och nocco i recov...suck. det är inte att vara frisk och fri.
Håller med personerna ovan. Man blir så provocerad av alla dessa proteinprodukter folk stoppar i sig att man får hålla sig så man inte skriver något riktigt elakt.
Tyvärr påverkar de ju andra i samma sits! ALLA påverkas.
Hade vi inte påverkats skulle folk inte sätta i sig dessa dyra produkter. Det är jag helt säker på.
Att äta propud med x antal kalorier blir ok men inte att äta samma antal kalorier i något annat livsmedel.
VARIERA känner jag bara......
Personligen känner jag bara att det är en massa tillsatser. Helt onaturligt och smakar skit.
Och vad får de sina pengar ifrån? Det är ju satans dyrt!
Låter som att dagvård vore upplyftande? Då får du det sociala men slipper jobba och plugga. Kan du inte få hjälp att strukturera upp ditt liv med en plan så du kommer vidare? Du verkar ha mått så här väldigt länge utan att komma vidare? Har du nån utbildning över huvud taget eller saknar du gymnasiekompetens? Om inte så kanske det vore nått att nån dag i veckan jobba på en butik och plocka varor? Sånt kan fk hjälpa med.