Ja det är inte lätt det där med vänner och psykisk ohälsa. Många vet dessutom inte hur dom ska hantera att någon mår dåligt och försvinner för att dom blir osäkra och rädda. Har tappat så många under tiden jag varit sjuk, det började redan i gymnasiet när jag var sjukskriven och inte orkade eller klarade att vara med på saker, redan då slutade vissa fråga om jag ville med på saker och sen när jag sa att jag ville att dom frågade i alla fall var det som att det var för sent. Jag har kvar ganska få vänner av dom jag hade när jag var yngre, vi hörs ibland, vissa träffar jag typ en gång per år och vissa har jag inte sett på flera år. Jag försöker fokusera på dom som accepterar mig som jag är, dom jag har kvar och dom jag fått dom efter skoltiden. Det innebär att dom jag umgås med i vardagen är ganska få men dom är desto viktigare. Dom förstår att jag inte orkar umgås mer än typ 2 timmar, att jag måste anpassa mig efter måltider och allt sådant där. Dom är gula värda. Har du någon som du känner så med? Har nu börjat kontakta lite gamla vänner och även om vi bor i olika delar av landet och världen tänkte jag försöka få tillbaka kontakten med dom nu när jag mår lite bättre, jag hoppas att det ska gå. Hejar på dig och du förtjänar verkligen en vän som förstår. Tyckte det var ett väldigt otrevligt svar du fick av din "vän". Förstår om det gjorde dig ledsen. Kram

Usch, hoppas du får ett godkännande snart! Kram

Svårt det där.
Om du tittar tillbaka på dina egna inlägg och tankar så blir du ju också ledsen när personer lämnar återbud. Alla kan ju bli besvikna. Sedan var sättet hen svara på inte det bästa.
Men ibland när man har sett fram emot att se någon så mycket så kan det göra ont.
Men men....
Allt man kan göra är att säga som det är och sedan låta det gå. Att folk ska förstå är liksom överkurs. (Om de inte har samma bekymmer med depression etc själv.)

Hoppas att fixar sig nu utan problem med lägenheten.

Bra att du trivs i Färgelanda.