"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
Hej Ida!
Du kämpar bra. Men försöker inte din omgivning. Du kastar energi bort i sjön som du behöver för dig själv. Hackar inte dig up på de som har varit. Du kan inte förändra de GAMMLA. Du kan leva bara här och nu. Du vet inte hur de se imorgon ut. Jag läser vad du skriver : hur jobbigt är de att andra ta inte hänsyn och vill inte förstå. Men tycker inte synd om dig. Var stolt över hur långt du har kommit.
Jag tycker också det är lättare att äta när jag är själv, för att kunna fokusera enbart på mig själv och kunna distrahera mig från maten med en bok eller serie. Man slipper kommenterar och jag skäms också en väldans massa inför att äta inför folk, som att jag inte förtjänar det och att det blir konstigt när jag nu helt plötsligt (eh, inte så plötsligt kanske för jag har varit inlagd sen juli....) har börjat äta igen. För mig är det också en process att liksom "komma ut" och inte vara bara anorektikern som aldrig äter för alltid. Jag trivs bäst med att äta själv, gillar att ha mycket tid för mig själv och kanske bara några timmar per dag med folk men det är också väldigt bra att kunna äta med andra. Det underlättar mycket i lovet. Stor kram
När jag har tuffa dagar brukar jag också tänka en dag i taget. Det är guld <3 En stor kram till dig och hoppas att du hade det trevligt med de andra sen.