5 februari 2017

Ätande anorektiker

Allmänt

Sitter på mitt rum och äter kvällsmat. Tänt stearinljus. Har mest varit på rummet hela helgen. Ensam. Varit en fruktansvärt seg och deppig helg för mig. Inte mått bra alls. Ser liksom inget ljus. Känner mig oerhört frustrerad över mitt läge. Är livrädd att aldrig bli frisk. Att aldrig må bra. Jag är rädd att jag kommer förbli en "ätande anorektiker". Jag äter, jag ökar i vikt men har sjuka tankar och beteenden kvar. Jag kan äta allt men mår dåligt efteråt. Jag har sett "frisk" ut men aldrig varit det i huvudet. Monstret har ALLTID varit närvarande oavsett vikt. Alla säger att det blir bättre bara jag ökar i vikt men jag har aldrig känt så. Har alltid hatat min kropp. Inte känt mig smalare som frisk som många andra gör. Detta är ett stort hinder för mig. Jag vill bli fri! Men hur? Att bli inlagd på slutenvård känns inte aktuellt alls. Det är ju här utanför jag ska leva. Här ute som jag ska lära mig hantera livets med och motgångar utan att ta ut det på maten. Har blivit mycket bättre på det btw :) Känner bara att jag inte står ut i min kropp. Så trött på att gå runt och avsky min egen kropp. Så trött på att må skit varje gång jag gör det som är BRA för mig själv. Vill ha stöd men finns ingen bra hjälp. Korallen är NOLL hjälp. Högsbo är slutenvård som jag inte är sugen på alls. Känns som ett stort steg bakåt. Bara DBT kvar som alternativ. Kanske kan det va nåt?
Asta

Dbt är bra. Står du i kö för det?

Svar: Ska på bedömning.
Ida

Zyllah

Jag känner ungefär igen mig i hur du känner. Inte med ätstörning och det, men att hata sin kropp. Alldeles för många känner tyvärr så idag. Vad jag gjorde var att övertala mig själv om motsatsen, och det kan vara ett tips om man inte redan testat. Annars önskar jag dig en innerligt underbar dag idag!!! <3

Svar: Tack snälla för tipset! Hur gjorde du rent konkret? Bytte tankar? Jag VILL acceptera mig själv som jag är och sluta tänka på min kropp hela tiden. Stor kram fina du ❤
Ida

Anonym

Tyvärr e du inte ensam i den känslan.
Tror aldrig jag kommer sätta min fot i en simhall igen. Men jag e frisk från min ätstörning.
Frågar mig bara ofta om det är värt det..

Svar: Är du frisk så borde det absolut vara värt det!
Ida

Anonym

Fast man blir inte helt frisk. Det är jag nästan säker på.
Det tar nog många år för hjärnan i så fall att acceptera en kropp man egentligen inte vill ha.
Och du kan ju inte bara ta Borg den hjärnan som tänkt på mat i 14 år.

Man ser ju de som är friskförklarade men äter som pippifåglar. Att vara frisk är ju inte att äta jätteportioner och bli stor. Ingen äter så bland oss tjejer idag..
Äh nu bara jag svamlar. Men frisk är ett vagt begrepp.

Svar: Det får stå för dig. Jag tror man kan bli frisk om man bara vill ich vågar ich jobbar hårt för det. Gäller att jobba med mental träning. Ändra sina tankar. Att bli friskförklarad av vården innebär inte alltid att man är frisk. Många påstår sig vara friska men är det inte, sant. Men vet också de som faktiskt blivit friska efter många år! Handlar inte om att bli stor. Handlar om att leva utan begränsningar från äs. Att bli den man är ämnad att vara och acceptera det. Kram
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress