Kramar ❤️
Att åka till din syster är väl lite att ta i när avståndet är sådant. Men att din mamma bjuder in till lite bak ser jag som nått du borde kunna klara av. Det är ju allmänt känt att man som deprimerad bara mår sämre av att vara hemma allt för mycket och med tanke på att du saknar jobb och skola är det nog viktigt att ta sig ut om så bara nån timme. Sen tycker jag faktiskt att det är fint av din mamma att tänka på dig när du ändå mår dåligt. Det visar att hon bryr sig och vad har du att förlora på att åka? Du får sällskap, lite mammakärlek och julgodis? Vad kan gå fel, det är himlen i en ask. Hoppas du tog dig iväg. Kram ❤😘
Stor kram till Dig <3 Vet själv hur det är, har varit i deprimerad och det var ingen lätt sak att ta sig ut eller att åka hem till någon när man mådde som sämst. Hoppas du mår bättre snart
Stor kram till Dig <3 Vet själv hur det är, har varit i deprimerad och det var ingen lätt sak att ta sig ut eller att åka hem till någon när man mådde som sämst. Hoppas du mår bättre snart
Pga vilken anledning har inte terapin inte kommit i gång. Du har sagt att de ska börja i slut av november?
lilliskutt
Jag tog en paus från bloggandet och att aktivt kommentera andras bloggar och att skriva i min egen men nu är jag tillbaka och vill ge dig pepp, vill också säga att jag följt dig hela tiden då jag kan känna igen mig i mycket av det du skriver och jag önskar av hela mitt hjärta att du ska få må bättre. Jag är i exakt samma situation skulle man kunna säga, jag är så otroligt deprimerad. Ser ingen ljusning, ingen mening med något. Får schemalägga duschning,städning, varje liten sak i vardagen är en kamp och jag skulle helst bara vilja sova bort hela livet. Jag känner dock lite tvärtom med medicinerna, jag var jätte anti det i många år men just nu skulle jag bara önska att jag var så nerdrog att jag sov hela dagarna och nätterna och slapp plågan att leva :/ "Tyvärr" 'är det en omöjlighet i och med hunden som måste ut regelbundet, tack gode gud för honom <3
Jag kämpar en massa med maten och önskar att jag som du skriver skulle kunna se maten som något som ger lite positiva känslor istället för ångest och tvång. Känner du aldrig ångest över mat? Tänker att du skrivit att du blev påverkad av folkhögskolan och när du inte kan äta hemma i lugn och ro, det är väl någon sorts problem i vardagen?
Stor kram i alla fall och det känns skönt att få skriva till dig igen för du är en kämpe och vi som varit sjuka så länge behöver allt stöd vi kan få.
Jag vill verkligen inte ta mediciner och bli avstängd. Vill känna och våga acceptera det jag känner och ta mig igenom det. Ingen lösning att lägga locket på. Då kommer man aldrig framåt.
Jag älskar mat och njuter av det. Typ det enda jag ser fram emot om dagarna ;-) Kan få lite ångest av vissa livsmedel men kämpar med det. Inte själva maten som är jobbig utan mer annat just nu.
Visst kan det va jobbigt att äta bland massa människor som sitter o pratar om bantning o kalorier som i skolan men man får försöka fokusera på sin egen resa. Kram
Usch vad tråkigt!! Supermodigt av dig att skriva om det!! Stora kramar till dig och hoppas det ordnar sig!!
Du är en bra människa ida som tyvärr hamnat i mörkrets klor. Men det viktigaste är att du ändå kämpar på. Äter och tar dig ut. Du skriver ärligt och klokt på ett bra sätt. Informativt och beskrivande utan att vara triggande❤ inget illa menat mot nr 9 lilliskutt, men som några andra skrivit så är din blogg extremt triggande. Kanske bör du sätta en triggar varning för att skydda mot din extrema livsstil.
Bor du nära din mamma?
Vad hände med planerna att gå med i en kör? Kram
Det är okej att inte alltid må så bra, man får må dåligt <3
Hoppas du mår bättre snart!