23 april 2017

Viktuppgång

Allmänt

Skulle aldrig vägt mig i morses. Det skapade bara mer ångest och jävliga tankar. Fan! Vikten va uppåt. Vet att det egentligen är något positivt men blir rädd för har inte ändrat kosten något och ändå gått upp såpass mycket. Känns jättejobbigt just nu!
Anonym

Tänk på hur du brukar kommentera på andras bloggar. Att de kämpa på bra och att det bara finns en väg framåt. Ge upp ÄS och gå upp i vikt! Det skriver du ofta och jag önskar så att du skulle efterleva det själv. Förut visade du bilder på hur du såg ut på en betydligt friskare vikt. Kan bara säga wow va snygg du var då! Sjukt läcker med flera (många! ) kg på din kropp. Du är ju ändå i mamma ålder och ingen vill ju se ut som en liten flicka som nu. Du behöver gå upp massor. Inte minst för din hälsa men även för livskvalitén. Du har ju varit deprimerad och ätstörd så länge. Våga ge upp ÄS och bygg ett friskt liv fylld av familj vänner barn. Alternativt fortsätta som du gör och må lika illa eller sämre om 10 år. ❤

Svar: Jag försöker. Kämpar som fan! Går emot så mycket jag orkar. Tack för peppen! Kram
Ida

Anonym

Håller med anonym ovan igen! Det finns ju ingen genväg lixom

Mia

Hur längesen var det du vägde dig sist? Kanske ska skippa att väga alls om det blir ett hinder i tillfrisknandet. Kram och tänk på att friheten är bättre än vilken siffra på vågen som helst.

Svar: Va nån vecka sen. Jo men ville kolla så jag inte gått ner i vikt bara. Och det hade jag verkligen inte.
Ida

Helena

Fina du! Jag vet att det är jobbigt och att ätstörningen bråkar som bara den, men försök att tänka att det bara är siffror. Och det är lite så att ju högre vikt man har, desto mindre blir ätstörningens makt. Jag vet att du kommer klara det här! Jag tror på dig, det har jag alltid gjort och det kommer jag alltid att göra! Stora kramar ❤️❤️

Svar: Åh tack fina fina du ❤ ❤ Dina kommentarer gör mig alltid så peppad! Massa kramar
Ida

Anonym

Hej, du säger att det inte är maten och vikten som är problemet ofta här i bloggen. Men är du säker på det? Du har blivit erbjuden inläggning och ÄS vård. Varför tar du inte hjälpen? Du säger att du vill bli bättre. Ibland måste man våga att låta andra ta över vården om kroppen.

Svar: Jag har inte tackat nej till nån inläggning. Korallen i Uddevalla hjälpte mig inte så valde att avsluta där.
Ida

Jen

Har du krympt i längden pga osteoporosen? Tacksam för svar kram

Svar: Nej
Ida

Anonym

Hmm.. Hur har du tänkt den dagen OM din kropp mot förmodan kan bli gravid, hantera alla de kg samt allt det innebär för kroppen/psyket? Någon skrev häruppe att du ser ut som en liten flicka, och jag är beredd att hålla med. Tyvärr kanske du behöver höra det för att få en reality check. Du har varit sjuk så länge och om du inte prioriterar annorlunda snart, är det försent. Det är aldrig försent för något, men din kropp verkar ju börja givit upp bl.a. med skelettet osv... Kämpa! Hårdare! Ingen har en lätt kamp, försök se den där familjen framför dig och släng den där jävla vågen.

Svar: Jag har tänkt på det många gånger. Tror jag skulle fixa det eftersom det handlar om ett liv då. Det handlar om mitt barn. Finns även bra stöd för personer med ätstörningar som blir gravida. Jag äger ingen våg! Kram
Ida

Jen

Anledningen för att jag frågar är att jag själv är benskör men har inte märkt av några men, smärtor eller att jag hindras på mågot sätt att leva ett normalt liv. På vilket sätt upplever du att du begränsas av din osteoporos? Mvh Jenna

Svar: Har ont i ryggen men beror inte på min osteoporos troligtvis. Enda saken är att jag behöver vara försiktig med vissa aktiviteter. Tänka mig för eftersom jag lätt bryter mig.
Ida

Anonym

Det

Anonym

Om du erbjudits inläggning, eller ÄS-vård som någon skrev och tackat nej ; är det ju en en varningsklocka. Om jag som dig varit sjuk så länge (har varit sjuk fåtal år och tackat JA så fort jag erbjudits hjälp, det är bara dumt & nonchalant anser jag att göra annat. Du kommer aldrig klara detta på egen hand. Ju länge man dragits med sjukdomen desto svårare att bli av med den, den blir "ett med dig". Din identitet. Blir faktiskt irriterad när jag läser att du avböjt inläggning men samtidigt tycker synd om dig själv och mer än någonsin vill bli frisk. Du skriver moget men inuti dig tror jag att det bor en vilsen liten flicka som ropar på hjälp och får hon inte den snarast går hon under, eller fortsätter med sitt destruktiva leverne.

Svar: Jag har inte tackat nej till nån vård alls. Vet inte vad du fått det ifrån? Jag har varit på flera behandlingshem, sjukhus, öppenvård mm i många år men aldrig blivit fri. Att endast fokusera på att nå en normalvikt har inte hjälpt mig.
Jag har sökt hjälp länge men är långa köer.
Ida

F

Stor kram 🌟💜

Svar: Stor kram till dig ❤
Ida

Ninna

Att bli frisk kräver att gå upp i vikt till det normala, så är det. Finns inga trikfix. Vikten kan pendla med 1-2kg per dag eller vecka det är helt normalt och är inte fett, utan vätska fyllda glykogenförråd etc mycket beror också på hur magen fungerat. Många faktorer avgör. Att du är rädd är anorexins tanke. Om du vill bli frisk var ärlig och acceptera viktuppgång.

Svar: Jag vet det. Jag vill men har så svårt att hantera mitt kroppshat.
Ida

Helen

Det är jättejobbigt, förstår det. Men jag tror på att du klarar av att hantera det. Vikten pendlar för alla och du har som mål att nå en frisk vikt. Det är ok att du hatar det så länge du håller fast vid att aldrig låta det gå ut över maten. Jag uppfattar det som att du är mer än redo för att lämna ätstörningen och du fixar det här. Du går emot den elaka rösten och du kämpar på helt fantastiskt bra. Det är jobbigt att bli frisk, men det är ännu värre att förbli sjuk. Tro på dig själv nu Ida 💜 Stor heja-kram till dig!

Svar: Tack fina du ❤ Jag är såå less på min sjukdom. Går emot mer än vanligt men är sjukt jobbigt att orka med det OCH skolan och va social mm. Samtidigt mår jag inte bra av att va ensam i min lägenhet. Massa kramar
Ida

Anonym

Som alla skriver så klokt, du måste ta ditt vuxna ansvar och inte bara älta. Du skriver ju ofta att ditt problem inte är maten men jag tror faktiskt din sjukdom är så pass stark att du manipulerar dig själv. Om man konstant tänker på mat, får ångest när man ätit för mycket (som egentligen nog är för LITE med tanke på att din storlek), får ångest över svullnad och över vikten osv ja, då har mat stora matproblem. dvs ätstörningar. Nu vill du inte inse det och tackar nej till olika äs-behandlingar vilket är synd. Men jag hoppas att du faktiskt kommer till ett stadium när du vågar inse dina prolem och inte skjuta dem på framtiden. Den tickar på och snart är du i den sitsen att mamma-frågan inte längre är aktuell. Varför ska du offra din dröm för några kilo som ingen ändå bryr sig om? kram <3

Anonym

Som alla kloka häruppe som verkar bry sig om dig, alla vill dig väl och du borde ta tag i din ätstörning så gott det går. Greppa varje halmstrå som erbjuds till hjälps! Om du tänker tillbaka, vilket jag kan förstå är jobbigt men hur många tillfällen har du inte missat att träffa just "han", den rätte som du vill slå dig ned med och kanske bilda familj med? Det tar ändå ett tag att lära känna någon om man nu har turen att bli med barn och har turen att träffa någon som vill ha barn med en!!! Livet är ett lotteri. Att räkna kalorier är inte ett liv. Däremot att utforska vem man är som människa utan detta helvete och börja leva, igen? Vet inte hur länge du varit sjuk, verkar som du varit sjuk länge och det finns såklart hopp att du hittar tillbaka till dig själv, den friska dig. Men då måste du vilja. Det räcker inte att vilja en vecka eller en månad. Du måste kämpa hela livet. Det där barnet kommer inte automatiskt. Du kommer genomgå ett helvete och har andra lyckats med att bli fri från sjukdomen efter så många år, kan du också. Kram.

Svar: Jag har varit sjuk 18 år. Varit på många behandlingshem och sjukhus och öppenvård och dagvård och terapi men aldrig blivit fri. Mått bättre i perioder dock. Även haft bulimi och hetsätning. Jag har sökt vård men allt tar lång tid. Långa köer.
Jag kämpar på så gott jag kan. Kram
Ida

Anonym

Jag rekommenderar dig att läsa lilliskutt .blogg. se som var i en allvarlig anorexi situation med extremt restriktiv matintag. Nu är alla olika men om hon kan som var lika sjuk som dig och lika länge, då kan du också! Du måste bara våga och verkligen vilja.

Svar: Läser den redan :)
Ida

Kattis

Fortsätt påminna dig om att det är något positivt tills det sjunker in och du har möjlighet att acceptera det. Förstår att det är svårt nu dock!<3

Svar: Försöker ❤ Tack för ditt stöd! Kramar
Ida

Johanna

Hej Ida! Om jag minns rätt har du testat Ylabs behandling i Stockholm? Vad tyckte du om den, och vad kostade det? Funderar själv på vilken vidare hjälp jag behöver, och då dök detta upp i bakhuvudet.

Svar: Va där på bedömning och så men tyvärr va det alldeles för dyrt för mig. Bor ju 40 mil därifrån också så resorna skulle kosta mycket utöver behandlingen.
Ida

Evahle - en blogg om psykisk hälsa

Åh vännen, vet vad du menar :/ Men tänk på att vikten på vågen kan visa olika pga vätska i kroppen, vilken tid i månaden det är, hur du skött dina toalettvanor osv. Siffrorna på vågen är inte det viktigaste. Ibland kan jag ha gått upp 2-3 kg på en dag. Jag har bestämt mig för att sluta väga mig istället. Ge inte upp, du kommer snart må bra och slippa det här. Du är värd att må bra, du är värd att vara lycklig och skita i vikten. Styrkekram <3

Svar: Åh tack så jättemycket för ditt stöd ❤ Betyder mycket! Är såå less på att vara fast i min ätstörning och alla dumma tankar. Vill kunna acceptera mig själv som jag ser ut egentligen utan platt mage. Stor kram till dig ❤
Ida

Johanna

Kommer du ihåg på ett ungefär vad en behandling (eller enstaka sessioner) på Ylab kostade när du besökte dem?

Svar: Nej minns inte men kontakta dom och fråga.
Ida

Cilla

Vad du kämpar på! Du är ju på rätt väg iallafall :)

Jag har diskogymmat och pendlat mkt. När jag gick in i väggen för 1,5 år sedan gick jag upp 25 kg. Vägde inte ens så mkt när jag väntade barn. Nu tampas jag med värk i rygg, knän och ben och jag vet inte vilket som gör ondast.
Jag lämnade en stark kropp med rutor på magen till en överviktig kropp med smärtor. Nu bryr jag inte om jag är mullig utan drömmer om en smärtfri kropp som orkar med. Vill känna mig stark igen. Heja dig! Det blir bra tillslut ;)

Svar: Usch va jobbigt med värk! Jag har också mycket ont i kroppen. En stark kropp som inte gör ont är ju drömmen. Inte en kropp med synliga muskler. Finns viktigare saker. Stor kram
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress