Du har inte funderat på inläggning just för att bryta ALLT med tvång och kompensation att göra? Då kanske du får lite hjälp med din ångest också. Då har du inget val, utan äta och vila. Som du vet är jag inlagd nu. Är inne på dag 13 och jag kan nu känna att det har hjälpt en del även om det är skit att vara inlagd! men det är inte meningen att man ska vara här hur länge som helst utan mest bryta svälten, gå upp lite i vikt och sluta med all kompensation. Jag tycker att du kan tänka på det.
Ditt mående i första hand.
Stor kram
<3 Din kropp skriker efter näring, så var inte för hård mot dig själv med mackorna.
Och om du inte själv känner att det är okej så lyssna på mig
DET ÄR OKEJ. Ät det som går. Det finns en anledning till att kroppen skriker efter just vissa livsmedel <3
Förstår verkligen det är en kamp. Ta den tid du behöver. Jag följer din blogg även om jag inte alltid skriver (på grund av mitt egna mående) men vi finns där ute som lyssnar och förstår.
I värsta fall om du känner du inte orkar en minut till så ÅK TILL AKUTEN!!
Be om hjälpen <3 Det kanske inte är det bästa stället att vara på för att må bra men det kan skydda dig medan du mår som allra sämst.
Skriv så mycket du vill, skriv så lite du vill om precis det du orkar.
Det är en jättefin tanke att skriva om psykiskt ohälsa, ett viktigt ämne där du kan ge så mycket ifrån från din egna kamp men du måste ALLTID sätta dig själv främst.
Så om du känner du behöver prata om dig och ditt mående så gör det.
Jag lovar att jag lyssnar.
Sedan när du är starkare, tagit dig ur denna djupa svacka så kommer du säkert kunna skriva om allt annat med <3
Kram på dig!
//Anna
Jag hoppas innerligt att du snart får den hjälp o det stöd du vill ha o behöver. Ingen ska behöva må såhär dåligt. Sänder massor av styrkekramar till dig underbar Ida ❤❤
Förra sommaren tänkte jag att jag skulle dö, jag kunde inte se en framtid för mig. Jag kände helt ärligt på slutet att kroppen höll på att dö. Jag förnekade allvaret in i det sista men jag visste på slutet att det inte var långt kvar, jag var döende och allt i kroppen la av steg för steg. Jag förstod att jag inte skulle överleva sommaren men vågade ändå inte göra något, jag klarade inte av att börja äta mer trots det. Sen det psykiska utöver det, jag tänkte att om jag inte dör av svält kommer jag ta livet av mig. Jag var alltså helt säker på att jag aldrig skulle överleva sommaren. Men sen blev jag inlagd på lpt på sjukhuset och hatade det men det räddade mitt liv. Fick komma till Capio och fick hjälp. Nu sitter jag här och det är april. Jag som trodde att jag inte skulle leva nu är mer levande än på åratal, jag som trodde att jag aldrig skulle få äta mat igen äter nu friare och friare. Jag är friskare än på 12 år och det är så värt det. Jag var inlagd 8 månader och det var jätte tufft, men jag hade inte levt annars och jag hade inte varit i den sitsen jag är nu. Så ge inte upp Ida, jag vet att det är en klyscha men kan jag så kan du också. Det KAN bli bättre, det kommer bli bättre. Så bra att du mailat din läkare, att du kan sätta ord på hur du mår och be om hjälp. Ta all hjälp du kan få. Du skriver ofta att du är för frisk för att du ändå äter, men det är ju inte bara i det en ätstörning sitter, du är väldigt sjuk oavsett vikt, matintag eller vad det nu är, det räcker att läsa om dina tankar utan att veta vikt eller kaloriintag för att veta att du mår jätte dåligt av ätstörningen. Du är värd och behöver mer hjälp än nu. Kram
Helena följer din kamp och undrar om jag får läsa din blogg? Visste inte hur jag skulle få tag på dig😉. Min mail [email protected]
Ida kämpa på. Förlåt för att jag går via din blogg.
Du förtjänar inte att leva under den totala kontroll ätstörningen tar och vet själv hur för jävligt det är och hur svårt det är att bryta mönstren. Men du måste förstå och tro på att du förtjänar att bli frisk! Du måste ta kontrollen över ätstörningen och stå upp för dig och den fina person du är. Du fixar det, det tvekar jag inte en sekund på, du måste slå emot med full kraft. För som du säger är det liv eller död som det handlar om. Det kommer kännas som ett rent helvete till en början och kanske skulle inläggning eller dagvård vara en bra start. Men jag vet också att många blir mer sjuk av att vistas på en plats med så många andra psykisk sjuka, det blir en triggande effekt. Men det är ett alternativ. Men det viktigaste beslutet sitter i dig och det handlar om att du måste känna att du är värld ett liv och att du förtjänar glädje och ett friskt liv. Ta hand om dig! Kram
Kämpa! Har du ingen hjälp alls? Kollar in här varje dag och tycker det är tråkigt om du slutar men självklart ska du sluta om du vill det. Ta hand om dig och gå emot äs så mycket du orkar! Kram