5 april 2017

Nått en punkt

Allmänt

Jag har varit mindre aktiv på sociala medier ett tag. Inte orkat läsa andras bloggar med undantag från ett par. Facebook är jag knappt inne på längre. Instagram kikar jag in på när jag har lust. Även minskat på mitt eget bloggande. Känns skönt på ett sätt men samtidigt tråkigt att så många slutar läsa ens blogg så fort man inte orkar uppdatera lika ofta eller kommentera andras bloggar. Men förstår ju att det blir så. Får se om jag kommer fram till att sluta blogga eller fortsätta... Skulle vilja skriva mer djupa inlägg. Mer om psykisk ohälsa, mer om relationer, om livet, mer pepp. Men har inte orkat. Jag har det väldigt tufft om jag ska va ärlig. Är så obeskrivligt TRÖTT på att leva med en ätstörning och allt vad det innebär med tvång, måsten, ångest mm. Min kropp är trött och sliten. Jag vill inte längre leva såhär. Jag känner seriöst att det är antingen döden eller livet nu. Jag behöver ta striden. Ta att må skit. Ta ångesten. För att stå och stampa är ett helvete! Vill inte att varje dag ska va en tävling. En kamp. Ångest. Kompensation. Jag orkar inte mer. På riktigt! Vad är det jag kämpar för att behålla? Mår ju bara skit av att vara kvar i äs klor. Så varför inte ge ALLT för att ta mig ur? Vet att det innebär ångest från helvetet, tårar och ilska. Men jag kommer iaf framåt då. Jag har skrivit mejl till min läkare och förklarat mitt mående. Vill bara sova. Orkar inte mer. Har smällt i mig x antal mackor med smör på nu bara för att jag älskar det. Hemsk ångest nu. Fan!
Jenny

Kämpa! Har du ingen hjälp alls? Kollar in här varje dag och tycker det är tråkigt om du slutar men självklart ska du sluta om du vill det. Ta hand om dig och gå emot äs så mycket du orkar! Kram

Svar: Jag kämpar på! Nej ingen hjälp alls. Har telmöte med min läkare om en vecka typ. Söker dbt men annars ingen hjälp. Kram
Ida

Camilla

Du har inte funderat på inläggning just för att bryta ALLT med tvång och kompensation att göra? Då kanske du får lite hjälp med din ångest också. Då har du inget val, utan äta och vila. Som du vet är jag inlagd nu. Är inne på dag 13 och jag kan nu känna att det har hjälpt en del även om det är skit att vara inlagd! men det är inte meningen att man ska vara här hur länge som helst utan mest bryta svälten, gå upp lite i vikt och sluta med all kompensation. Jag tycker att du kan tänka på det.
Ditt mående i första hand.
Stor kram

Svar: Absolut tänker jag på det. Finns ingen plats just nu dock. Har ju kontakt med Högsbo i gbg. Men aktuellt i maj tidigast. Vore skönt på ett sätt.
Kämpa på fina du ❤
Ida

AnnaPanna

<3 Din kropp skriker efter näring, så var inte för hård mot dig själv med mackorna.
Och om du inte själv känner att det är okej så lyssna på mig
DET ÄR OKEJ. Ät det som går. Det finns en anledning till att kroppen skriker efter just vissa livsmedel <3
Förstår verkligen det är en kamp. Ta den tid du behöver. Jag följer din blogg även om jag inte alltid skriver (på grund av mitt egna mående) men vi finns där ute som lyssnar och förstår.
I värsta fall om du känner du inte orkar en minut till så ÅK TILL AKUTEN!!
Be om hjälpen <3 Det kanske inte är det bästa stället att vara på för att må bra men det kan skydda dig medan du mår som allra sämst.

Skriv så mycket du vill, skriv så lite du vill om precis det du orkar.
Det är en jättefin tanke att skriva om psykiskt ohälsa, ett viktigt ämne där du kan ge så mycket ifrån från din egna kamp men du måste ALLTID sätta dig själv främst.
Så om du känner du behöver prata om dig och ditt mående så gör det.
Jag lovar att jag lyssnar.
Sedan när du är starkare, tagit dig ur denna djupa svacka så kommer du säkert kunna skriva om allt annat med <3

Kram på dig!
//Anna

Svar: Alltså TUSEN TACK! Så himla fin kommentar från dig ❤ Betyder mycket för mig. Du behöver inte skriva, ta hand om dig själv först och främst 😍 Stor kram
Ida

Helena

Jag hoppas innerligt att du snart får den hjälp o det stöd du vill ha o behöver. Ingen ska behöva må såhär dåligt. Sänder massor av styrkekramar till dig underbar Ida ❤❤

Svar: Tack så jättemycket fina du ❤
Ida

lilliskutt.blogg.se

Förra sommaren tänkte jag att jag skulle dö, jag kunde inte se en framtid för mig. Jag kände helt ärligt på slutet att kroppen höll på att dö. Jag förnekade allvaret in i det sista men jag visste på slutet att det inte var långt kvar, jag var döende och allt i kroppen la av steg för steg. Jag förstod att jag inte skulle överleva sommaren men vågade ändå inte göra något, jag klarade inte av att börja äta mer trots det. Sen det psykiska utöver det, jag tänkte att om jag inte dör av svält kommer jag ta livet av mig. Jag var alltså helt säker på att jag aldrig skulle överleva sommaren. Men sen blev jag inlagd på lpt på sjukhuset och hatade det men det räddade mitt liv. Fick komma till Capio och fick hjälp. Nu sitter jag här och det är april. Jag som trodde att jag inte skulle leva nu är mer levande än på åratal, jag som trodde att jag aldrig skulle få äta mat igen äter nu friare och friare. Jag är friskare än på 12 år och det är så värt det. Jag var inlagd 8 månader och det var jätte tufft, men jag hade inte levt annars och jag hade inte varit i den sitsen jag är nu. Så ge inte upp Ida, jag vet att det är en klyscha men kan jag så kan du också. Det KAN bli bättre, det kommer bli bättre. Så bra att du mailat din läkare, att du kan sätta ord på hur du mår och be om hjälp. Ta all hjälp du kan få. Du skriver ofta att du är för frisk för att du ändå äter, men det är ju inte bara i det en ätstörning sitter, du är väldigt sjuk oavsett vikt, matintag eller vad det nu är, det räcker att läsa om dina tankar utan att veta vikt eller kaloriintag för att veta att du mår jätte dåligt av ätstörningen. Du är värd och behöver mer hjälp än nu. Kram

Svar: Jag är inte så dålig att jag får lpt. Jag mår mest piss psykiskt. Mer rädd att inte orka mer psykiskt än fysiskt. Känns som dom bara går på bmi tyvärr... Ja jag kan bli bättre. Blivit det förr.
Fantastiskt att du kommit så långt 😀kram
Ida

Linda

Helena följer din kamp och undrar om jag får läsa din blogg? Visste inte hur jag skulle få tag på dig😉. Min mail linda.kristiansson@hotmail.com
Ida kämpa på. Förlåt för att jag går via din blogg.

Svar: Förstår inte vad du menar riktigt?
Ida

Fanny

Du förtjänar inte att leva under den totala kontroll ätstörningen tar och vet själv hur för jävligt det är och hur svårt det är att bryta mönstren. Men du måste förstå och tro på att du förtjänar att bli frisk! Du måste ta kontrollen över ätstörningen och stå upp för dig och den fina person du är. Du fixar det, det tvekar jag inte en sekund på, du måste slå emot med full kraft. För som du säger är det liv eller död som det handlar om. Det kommer kännas som ett rent helvete till en början och kanske skulle inläggning eller dagvård vara en bra start. Men jag vet också att många blir mer sjuk av att vistas på en plats med så många andra psykisk sjuka, det blir en triggande effekt. Men det är ett alternativ. Men det viktigaste beslutet sitter i dig och det handlar om att du måste känna att du är värld ett liv och att du förtjänar glädje och ett friskt liv. Ta hand om dig! Kram

Svar: Ja jag måste slå emot med full kraft VARJE DAG! Det är sjukt jobbigt men jag måste igenom det. Har gått upp i vikt förut men aldrig blivit frisk. Är kluven till behandlingshem. Lätt bli mer sjuk där. Fastna i regler, bmi, matscheman mm.
Tack för ditt stöd! Kramar
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress