Har gått emot mina tvång idag. Utmanat mig. Skitjobbigt är det men kan och framförallt VILL inte leva så här. Då krävs förändringar. Medveten om det. Är så förbannat svårt utan något som helst stöd bara. Men försöker tänka att jag gör detta för Idas skull. För att jag nån gång ska kunna må bättre. När man är i förändringaprocessen mår man verkligen inte bättre. Tvärtom. Men det är då man måste hålla i. Stå ut. Inte backa. Fortsätta framåt och tänka att det kommer bli bättre en dag. För utomstående ses mina förändringar som små kanske men för mig är dom stora och jobbiga.
Mår inget vidare. Livet känns som att jag går i motsatt riktning som en rulltrappa rullar. Jag går och går. Kämpar och kämpar. Men kommer aldrig upp ändå. Så fort jag slappnar av och slutar kämpa så åker jag ned till botten igen. Livet med äs är så. En ständig kamp. En får aldrig vila från den. För när en inte orkar kämpa längre så drar äs ner en och man får börja om från början igen. Gäller att kämpa på tills man kommit upp. Då kan man vila lite. Saknar ett liv värt att vakna upp till. Saknar att skratta tillsammans med andra. Saknar att ha något planerat en helg. Saknar att kunna ringa till mamma och berätta saker jag varit med om. Saknar någon som älskar mig och som jag älskar tillbaka. Saknar att ha energi. Ska lägga mig i solen lite nu. Kram på er!
Anonym

Har följt dig ett tag och har förstått att du har det jobbigt. Dock undrar jag vad det är för tvång? Många ggr så låter det som att du äter vad du känner för nyttigt eller ej, och om du inte vill gå ut så är du inne. Kram

Svar: Har olika tvång. Vill inte gå in på exakt vad. Är inte frisk från ätstörningen men kämpar med att äta det jag vill o va inne om jag vill. Är tufft. Kram
Ida

Polly Svensson

Det är ett evigt kämpande i livet, men som sagt små förändringar är alltid något, sen får dem som befinner sig i sin ärhet ta att det tar tid. Man gör ju trots alt vad man kan för att komma tillbaka. Kram

Svar: Ja det är ett ständigt kämpande. Blir så trött! Men bättre med små steg framåt än inga alls. Kram
Ida

Ann

Fin du är! <3

Svar: Tack snälla 😍
Ida

Helena

Jag tycker du är fantastisk som tar kriget och utmanar dig själv! Varje steg är ett litet steg närmare friheten!
Och det här med folkhögskolan och matsituationen där, jag gick på folkhögskola för ett antal år sedan och jag tyckte ändå att det fungerade rätt bra. Dock hade vi lite mer tid till frukost och sånt.. Kanske det är mer tid än det står? Tänker att många människor vill äta frukost i lugn och ro, det är inte bara personer som har/har haft ätstörning som vill ha tid på sig.

Jag tror att det kommer gå bra. Du kommer säkert ha det kämpigt även där, men tänk på att dom inte vet vem du är, de vet inget om din historia, du får möjlighet att prova att börja ett annorlunda liv där. Sedan kan det självklart vara så att du upptäcker att det inte fungerar, då är det helt okej att flytta hem igen, men då har du ändå provat.
Jag tror på dig <3

Svar: Tack så jättemycket Helena! Jag ser mig inte som så stark, kunde gjort mer. Utmanat mer osv. Men orkar inte... Frukosten va från halv åtta till tjugo över tror jag, så längre än jag skrev förut. Jag kommer behöva va där halv åtta för att hinna. Kan inte stressa. Jag bodde på folkhögskola för 9 år sedan men va då i en annan fas av ätstörningen. Hade hetsätning då som övergick till bulimi. Men äkskade själva skolformen. Hoppas jag hamnar i en bra klass.
Får ge det en chans!
Kram
Ida

Camilla

Du är otroligt stark Ida som hela tiden kämpar. Du ger aldrig upp hur tufft det än är och det bevisar på vilken kämpe du är 💖 Tycker om att läsa din blogg och du får mig att vilja kämpa vidare, för det är som du säger jäkligt tufft när man är mitt i det. När man går emot sin kritiska del och alla tvång det är då det är kämpigare än någonsin! Kram fina du 💖

Svar: Åh tack fina Camilla ❤ Jag vägrar ge upp. Vill må bra nån gång. Men att förändra sina beteenden är sååå svårt. Försöker tänka att jag mår ju inte bra nu ändå så kan lika gärna testa att förändra saker o ting även om jag mår skit av det i stunden. Kul att du gillar min blogg och får ut något av den 😍 Kram
Ida

Asta

Kämpa på!

"Faith is taking the first step even when you don’t see the whole staircase.”

Svar: Tack snälla! Bra citat ❤ Jag försöker.
Ida

SKRIVDIVAN

Fortsätt att kämpa! En dag blir du fri! Det har jag blivit.

Svar: Åh tack! Hur gjorde du? Kram ❤
Ida

ensekundtusentankar.blogg.se

Förstår dig precis :( vad är äs?

Svar: Är du också sjuk? Kram
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress