Aldrig behövt näringsdryck för att gå upp, gick upp snabbt i vikt på ett "normalt" kostschema. Vården är tyvärr ibland för snabb med att bara gå på rutiner och inte se till individnivå

Din kropp kanske fortfarande är inställd på svält med låg förbränning? Du hade svältsymtom kvar skrev du en dag.

Bra att du kämpar. Följ din egen känsla, det är du som ska genomföra det och du kan ta dina egna beslut.
Kram

Som anonym överst, har ALDRIG behövt en enda näringsdryck för att gå upp i vikt, har inte ens behövt full normalkost och då pratar vi inte om att gå upp precis i början när man lägger på sig vätska utan sett över längre perspektiv. Så jag förstår det där med att det är svårt att lita på det vården säger. Dom är dessvärre så äckligt jävla dåliga på att förstå att vi är individer. Så fort man säger att man går upp i vikt lätt så säger dom att det är ätstörningen som talar och att alla känner så. Med andra ord dom tar inte den egna kunskapen om ens kropp ett enda dugg på allvar och då tappar man tyvärr förtroendet väldigt lätt. Alla är olika och fungerar olika. Ätsörningsvården har bara en mall, passar man inte i den är det fel på en, inte på vården för det är nog det stället inom sjukvården som är minst flexibla tror jag.

Sen kan inte alla följa ett "kostschema" med massa mellanmål osv. Vi har olika ämnesomsättningar, bara att titta på folk i sin omgivning. Mina kollegor äter frukost, lunch och middag samt ev ngn frukt däremellan. De är viktstabila. Vet själv ett antal patienter som blev överviktiga på capios kostschema när jag var inlagd där.

Fina du! Duktig du är som kämpar på!

Kan det inte vara så att ju närmre normalvikt man är desto lättare går man upp?
När jag var som lägst krävde kroppen 4-5000 kcal för lite viktuppgång.
Nu kan jag verkligen inte äta så.

En fundering kring Saras kommentar, görs inga korringeringar i matschemat om man märker att någon blir överviktig av behandlingen? Då blir ju inte patienten hjälpt utan byter bara diagnos?

Som jag upplever det anonym i nr 8 så är det nej. Dom är helt och fast övertygade om att alla fungerar lika. Går man upp (eller ner) på ett "felaktigt" sätt så är deras bedömning att man förmodligen fuskar. Äter mer eller mindre. Det kan inte vara fel på deras heliga modell. Anledning nummer ett till att jag och ätstörningsvården inte fungerar. Jag har asperger och ska vara oflexibel men jag har sällan stött på något så fyrkantigt och stenhårt som äs-vården.

Som kommentar till svaren ovan: Min behandling har alltid varit fokuserad på mig och hur MIN kropp går upp i vikt.
Vården jag har fått har varit utmärkt. Ingen generalisering alls.

Tyvärr gör de inga korrigeringar, idag är de patienterna fast mer än någonsin i anorexin....

Känner igen i mig angående mättnaden, varför ska det vara så svårt att acceptera och våga vara mätt? Tycker dock att du kämpar på så otroligt bra ida och är grymt modig, imponerad till tusen av dig! <3 känner också den där rädslan av att öka snabbt för har varit/är så för mig också...samtidigt får vi kanske försöka tänka att det tar ett tag innan kroppen stabiliserar sig och vågar lita på att den får näring, särskilt för oss som varit sjuka så pass länge, även om det kan vara lättare sagt än gjort att våga tänka så och ge kroppen den tid som den behöver. Dessutom handlar det ju om så mycket mer än kroppen och vikten så varför är det just dessa saker som man så lätt hakar upp sig på? Förlåt för en rörig kommentar...tänker på dig vännen och hoppas du har en lugn och skön kväll! <3