Lycka till Ida och jag tror på dig!!!
Fy så jobbigt du har det vännen 😔 Önska att jag kunde hjälpa dig med något. Förstår att all trötthet kommer nu på en och samma gång, det är ju inte konstigt då du lever ett helt annat liv i Färgelanda. Du får verkligen fråga dig själv från botten av ditt hjärta om du fixar det här eller om du ska hoppa av. Det är bara du som kan veta det.
Försök att ta hand om dig så gott det går. Många kramar
Håller med Linda. Tyvärr löser ju oftast inte pauser nått. Mer än att det blir jobbigare att gå ut och leva sen..
Jag har också tänkt så många gånger. Men samtidigt för mig blir det svårare att kämpa när jag är ensam och inte har nått att fokusera på. Då tar depressionen över och jag ser ingen mening med att äta..
Moment 22:/
Känner igen mig i mycket av det du skriver...är så svårt tycker jag att hitta en balans där man har fullt fokus på att bli fri(sk) samtidigt som man inte isolerar sig totalt. Jag har ofta använt skola/jobb som en "ursäkt" för att inte ta tag i mina problem...jag finns här om du vill prata och tänker ofta på dig Ida, du verkar vara en så härlig människa på alla sätt och vis! Kramar
Jag önskar jag hade bott närmare. Då hade du kunnat ställa dina saker hos mig! Hoppas det löser sig för dig ❤❤❤
Vill du ha det annorlunda måste du göra annorlunda. Om du tar en paus från livslinje vad ska du då göra? Det går inte att bara vara hemma och hoppas det blir bättre. Du måste ha en plan och en behandling. Capio i Varberg verkar ju bra. Känns som du behöver vara inlagd för att du ska komma ngn vart. Du har stått och stampat nu på samma ställe
Vill du ha det annorlunda måste du göra annorlunda. Om du tar en paus från livslinje vad ska du då göra? Det går inte att bara vara hemma och hoppas det blir bättre. Du måste ha en plan och en behandling. Capio i Varberg verkar ju bra. Känns som du behöver vara inlagd för att du ska komma ngn vart. Du har stått och stampat nu på samma ställe
Det är inte säkert att en paus hjälper då man inte kan fly ifrån sig själv. Fast i teorin låter det alldeles underbart 😏.
Ta en sak i taget och kom ihåg att andas. Försök att inte oroa dig och se alla hinder torna upp sig i förväg. Skitsvårt men nödvändigt för att minska din stress!
Om du ska hoppa av Livslinjen då gör det av rätt anledning och inte för att ätstörningen styr. Anorexin vill mer än gärna isolera dig hemma