Tror egentligen inte att jag skulle bli bättre av att påbörja ätstörningsvård igen. Vill aldrig mer skriva matdagbok och mäta/väga eller äta efter ett schema. Mår bara sämre av det. Blir mer tvång. Tänker på capio i Varberg, jag har inga problem med att dricka oboy, äta efterrätt och söta yoghurtar. Jag har inga sjuka beteenden när jag äter. Skär inte maten i små bitar och äter inte långsamt. Jag kan småäta medans jag fixar frukosten eller lunchen. Försöker lyssna på kroppen ist för att följa ett schema. Jag kan äta godis och fika om jag vill. Äter alla måltider ensam. Tror att capio endast skulle påverka mig negativt faktiskt. Är man i ett annat läge är Varberg säkert toppen! Men inte för mig. Tror jag iaf??
Skulle dock vilja gå i samtal. Jobba med mina tankar, bryta mönster och tvång. Jobba med min självkänsla och att kunna hantera stress och känslor på ett konstruktivt sätt som inte är destruktivt. Skulle vilja få hemuppgifter och sedan utvärdera. Skulle mer behöva en livscoach. Nån som peppar och får mig att våga leva. Så himla dåligt att min kontakt på psyk inte ringt som hon lovade. Hade verkligen behövt prata med nån nu dagarna innan flytten. Är så nervös och orolig att jag vill spy...
Anonym

Sorgligt att hela ditt liv iprincip är förstört. Du tänker bara negativt. ryck upp dig

Svar: Hela mitt liv är verkligen inte förstört! Jag har ju kommit jättelångt 😀 Tråkigt att du har så negativ syn på det hela. Mvh Ida
Ida

m

Jag håller med dig. Men det märks att du behöver mycket hjälp ändå. Även om du inte ser det så märks det att du har många varnings signaler gällande äs .

Svar: Absolut! Jag behöver hjälp. Men känns som inget passar mig. Ev mhe isåfall. Svårt när man inte är jättesjuk men inte frisk.
Ida

Jannica

Jag förstår hur du tänker kring det här med behandling. Att gå och prata med någon som du skriver skulle säkert hjälpa dig mycket! Att prata, få hemuppgifter och utmaningar för att ändra olika beteenden, tankar osv. Satsa på det. KBT skulle nog vara bra isåfall :) KRAM

Svar: Skönt att nån förstår hur jag känner. Tror inte att vården kan hjälpa mig mer. Men kbt vore toppen! KRAM
Ida

Anonym

Hej Ida! Har du aldrig funderat på o försöka släppa tanken på just ätstörningen? Kanske är du "bara" deprimerad? Du kanske står i ett vägskäl i livet där du helt enkelt är sjukt vilsen, men du behöver inte vara ätstörd längre? Kanske bara vilsen? Kram

Svar: Tänkt den tanken många gånger. Är kanske inte så sjuk utan mest deprimerad pga min situation. Dessutom väldigt vilsen, utmattad och mycket ångest över livet. En kris! Men samtidigt har jag inte ett avslappnat förhållande till mat o kropp. Men vem har det?
Ida

Rebecca

Va skönt att du ändå kommit en bra bit på vägen! Var stolt över det. Fortsätt kämpa på och jag hoppas verkligen att du får den hjälp som är rätt för just DIG! Kramar

Svar: Tack snälla! Tycker det är svårt att få rätt hjälp när man inte längre än så sjuk i äs men ändå inte frisk. Kram
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress