Att ge det en månad, eller två, är klokt. Det tar ett tag att ställa om sig och komma in i den nya vardagen. Jag tror att det säkert kommer gå jättebra! Du är modig som gör detta, och tänk på det som ett steg i rätt riktning. Att du gör något nytt, får träffa nya människor och lära dig nya saker, går utanför din comfort zone osv. Ta en dag i taget, och ha inte allt för höga eller stora krav på dig själv. Kram! :)
Ett steg i taget! Bra att du ger det en månad. När jag flyttade hemifrån 70 mil bort så tänkte jag i början att "om jag fortfarande är ledsen på kvällarna om en månad flyttar jag hem igen", men det blev bättre!:)
En timme i taget ida och som jag skrivit förut finns jag här om du vill prata samt tror och tänker på dig!<3 kanske hittar du någon på skolan som du kan ta lugna promenader ihop med? Att gå med någon tycker iaf jag inte alls är förknippat med tvång på samma sätt och sen även att inte gå ut exakt samma tid varje dag, samma sträcka och/el lika lång tid. Du är en kämpe utan dess like och jag vet att du kommer bli helt fri(sk) från all skit! Styrkekramar i massor<3
Så härligt! Du är på rätt väg! Fortsätt kämpa fina du <3
Hej igen! Vi ses på måndag och jag har precis samma tankar...ska jag orka? Jag tror det blir jättebra. Skolan är mysig, lärarna fina och accepterande. Vi gör det tillsammans en dag i taget, ett litet steg i taget. Kram, Cecilia.
Jag är där vid 12, får skjuts och vill ha tid för uppackning, lunch och vila innan det drar igång. Det här blir bra, finns inget att oroa sig för. Kram, Cecilia
Du är på god väg Ida att ta dig ur detta mörker. Märker det på dig att du vill vidare i livet och det börjar redan nu på måndag. Ska bli spännande att få följa din resa och jag önskar dig all lycka 💕
Kramar