Hej! Tror du inte det är extra tröttande första veckorna?! Så känner jag efter att ha jobbat en vecka efter semestern. Vet ju du vart trött länge men nu är det säkert extremt. Håll ut lite till! Tror du kommer vänja dej lite. Sen tycker jag du ska lyssna på dina behov och vara snäll mot dej själv. Kanske är det klokt att åka hem.. Du hinner lära känna dom andra ändå under året. Tror du inte det? För det blir ju ännu jobbigare om du inte skulle orka med. Du själv vet nog svaret inom dej och försök lyssna på kroppen och vad den vill säga.
Skönt du gick ifrån och vilade dej men synd du inte slapp ångesten. Du är så duktig!
Kram kram Lisa
Försök att inte fundera än på hur du ska orka, hur det blir om du åker hem, hur du ska orka mm. Det tar bara massa energi. Och på samma sätt som man plötsligt kan bli tröttare så kan det ju även skifta till det piggare. Så ge dig själv den månad eller hur du tänkte innan du utvärderar och tills dess försök vara med saker men vila mellan varven när du känner att det behövs. Bättre att orka vara kvar hela terminen med hjälp av pauser för dig själv inkl helger ibland om du vill än att vara med varenda minut inkl helger för att sen krascha och bryta. Det löser sig, som andra har skrivit är det inte konstigt att det tar mkt energi i början, det gör det mesta innan kroppen har vant sig. Håller du på med någon avslappning, mindfulness eller liknande, kanske kan hjälpa dig att slappna av mer att öva det ibland i så fall? Lycka till, tror du kommer klara det!
Vila, vila, vila! Om jag var du skulle jag satsa på sociala interaktioner i stället för lektionerna i början. Du har ju varit isolerad så det är klart att hjärnan blir överväldigad nu. Du kommer säkert bli av med tröttheten allt eftersom. Då har du etablerat dig i gruppen och kan börja komma in i studierna också. Jag skulle stanna över helgen så du kan umgås om du vill men annars stanna och vila på rummet.
Även om det är hemskt jobbigt så får du inte glömma bort det viktigaste: du utmanar dig själv. Mycket bra! Bara genom att söka förändring kan du uppnå en förbättring.
Försök vila efter bästa förmåga. Snart hittar du nog en bra balans.
Kram!
Klart det blir jobbigt, det är ju värsta jätteomställningen. Du har ju ändrat praktiskt taget allt i din vardag från en dag till en annan och det kör slut på vem som helst, jag lovar. Ja du kanske har lite mindre extrareserver att ta av och "hålla ut" så du kanske är lite tröttare men det är varken konstigt eller knasigt. Vila så mycket du kan, välj vad du vill och orkar delta i. Prioritera för dig själv. Du måste inte göra mest av allt, det är ju helt jäkla nytt, ta lite i taget. Kanske kan du be lärare om deras anteckningar från lektioner så slipper du koncentrera dig på det också om det tar kraft (för mig gör det det), ät någon måltid då och då helt för dig själv på ditt rum och ta det lugnt och ha det tyst. Ibland behöver man faktiskt lugn och ro och särskilt om man har en del ätstörda tankar och särskilt om man är ovan vid situationen. Det är inte att misslyckas att göra sånt, det är att ta hand om sig själv och det är en bra grej sägs det;).
Jag minns den tiden där jag var så rädd för att missa saker som hände eller att tappa bort de vänner jag precis hade börjat att få.
Gud så rädd jag var. Varenda gång det blev lite osäkert så fanns rädslan där över att det aldrig skulle bli något mer igen. Jag skulle hamna utanför och aldrig komma in igen.
Nu har det gått några år och jag hamnade inte utanför. Jag missade massvis av olika tillfällen, men det gick bra i alla fall. Många av dem var jag ändå inte riktigt redo för.
Hur skulle du tänka om någon av dem åkte hem en helg. Hur mycket skulle de missa eller hamna utanför. Vad skulle du tycka vore bäst för någon av dem.
Ta EN dag i taget.