onlyonewaytogo.blogg.se - Frukost i skolan

Ätit frukost framför nyhetsmorgon som vanligt. Inser att jag snart kommer sitta i en smockfull matsal med massa okända människor och äta frukost i en stad där jag inte känner en kotte. Får ångest av tanken. Hatar att känna mig otrygg och osäker. När allt är kaos. Jag har svårt för att äta när jag samtidigt måste vara social och försöka lära känna nytt folk. Har svårt att äta när det är hög ljudvolym och allmänt rörigt runt omkring mig som det brukar vara i skolmatsalar. Jag vill äta i lugn och ro och ha gott om tid på mig. Stress är den värsta triggern för mig. Allt faller samman när jag blir stressad. Jag äter inte långsamt alls men vill ändå ha god tid på mig för att slippa stress. Vet inte hur andra kommer äta, kanske tar dom bara en macka och är klara på fem minuter? Jag behöver sitta iaf 30 min för att hinna äta allt. Räcker inte med en macka för mig. Vill inte att andra ska sitta och vänta på att jag ska äta klart heller. Usch va jag hatar det! Snacka om stress... Vet att jag ska ta det som det kommer och inte stressa upp mig innan men är svårt. Och jag är verkligen inte van vid att äta lunch halv ett och middag halv fem. Alldeles för tätt för mig. Kommer bli en tuff start på Livslinjen tror jag. Kommer nog va supertrött av alla intryck. Just nu blundar jag och låtsats att jag inte ska flytta om en vecka. Inte förberett nåt alls än. Men ska se första tiden som en "prova på period". Andas Ida, andas! Målar lite för att skingra tankarna.

Alex

Åh va spännande! Förstår att det är kaos i dig just nu dock och att du inte alls ser fram emot det.
Men känner du inte någon gnutta nyfikenhet? Lite hopp att detta kanske är en liten väg i rätt riktning?

Tänker att folk som går livslinjen säkert har en del i bagaget de med. Förhoppningsvis kan du slappna av och bara vara dig själv där:)

Svar: Jag vågar inte hoppas på nåt. Vill ju såklart att jag ska trivas och må bra av att vara där men jagär så osäker på hur jag kommer klara/orka detta?

Ida

Josefina

Förstår att det känns superjobbigt, men se det som en chans att utmana ätstörningen. Du har ju skrivit att du har många tvång och sånt kring maten och att du vill bli frisk, att tvingas bryta dessa beteenden är väl jättebra då? Kram!

Svar: Ja det är jättebra! Ska verkligen försöka skapa nya vanor :)

Ida

Helena

Vet du hur många människor det är som går på den där skolan? Är det jättemånga? Förstår att det känns jättejobbigt! Jag gillar inte heller att äta i stora folksamlingar, och speciellt när jag inte känner folk så bra... Men, försök att fokusera på en sak i taget.
Jag tror på dig oavsett hur det går. Jag vet att du vill testa livslinjen och det tycker jag att du ska göra, men glöm inte att det INTE är ett misslyckande om det skulle vara så att du inte pallar att börja, eller hoppar av efter en kort tid. Du är fantastisk som ändå kämpar på när livet är så svårt!
Styrkekramar <3

Svar: Asså tuusen tack fina du ❤ Blir så glad över dina kommentarer. Dina ord betyder massor!!! Ja det är hemskt svårt/jobbigt att va i ett sammanhang där man inte känner nån och vara så långt hemifrån och samtidigt kämpa med mat ångest och depression. Ska prova men vill bara gå och gömma mig... Stor kram
Ps. Bor ca 45 pers på skolan men det går ca 90 pers där. Så är 90 pers som ska äta i matsalen varje dag men "bara" 45 som äter frukost...

Ida

Mia

Är kortet på din frukost? Mums!

Svar: Nej det är en lånad bild. Tyvärr haha

Ida

Gaby

Det kanske inte är säkert att alla äter samtidigt?

Svar: På min förra folkhögskola jag gick åt alla samtidigt iaf. Tror det är så här med. Känns jobbigt!

Ida