Jessica Högberg
Vi måste lära oss att säga nej. Det är inte lätt, speciellt inte när mamma kör "ledsenkortet" men tala om att du inte vill ha kalas på riktigt. Om du tycker det är för tight för denna gång så till nästa... Vi måste få välja själva...
Vilket långt och fint hår du har fått!
Jag tycker att du ska säga ifrån om du känner att du varken vill eller orkar.
Det är ditt liv och du som bestämmer.
Stor kram
Åh, känner tyvärr igen mig...:( jag har faktiskt inte firat min 30-års dag än, kändes mest bara deppigt när jag liksom inte hade någon förutom mina föräldrar att fira med...förstår dock att det blir lite mer komplicerat när ni ska fira din mamma också. Tycker det är så drygt att det alltid ska pratas om vad man gör/inte gör, har familj etc, finns ju tusen andra saker att prata om/diskutera! Fast du ska inte heller behöva känna dig annorlunda som inte jobbar eftersom du faktiskt jobbar med dig själv 24/7, varje dag året om och det om ngt är att arbeta heltid! Hoppas iaf att morgondagen blir så bra som det bara går😘😘
Ledsen att läsa att du känner sådan oro inför kalaset! Förstår dig dock i att du inte vill fira födelsedagen. Jag ogillar även jag att få uppmärksamhet på det sättet. Blir oerhört obekväm och vill mest bara sjunka genom golvet.
Men du gör ju inte "ingenting" om dagarna. Du går promenader och tar fantastiska bilder så visa dem. Du bakar goda kakor, bröd mm så ge dem tips på recept. Du kanske har läst en bok som var bra så passa på att rekommendera den.
Du har visst något att bidra med. Du är klok och begåvad på så många saker Ida. Jag inspireras av dig och din styrka!
Ta hand om dig och ha en så fin helg du bara kan!
Kramar <3
Tack för dina fina ord vännen. Jag gör ju saker men inget i jämförelse med andra. Att baka är nåt dom gör i förbifarten typ. Är så trött att jag bara vill sova.
Massa kramar ❤
Gillar inte heller den typen av uppmärksamhet. Ville egentligen inte ha studentfest, men fick i alla fall det till att jag fick ha en mindre fest. Ska inte heller fira nåt stort när jag fyller 30 nästa höst. Räcker med middag med familjen. Man ska få välja själv, men svårt när man ska fira nån annan med..
Inte sant att ingen förstår. För tror jag går igenom lite samma sak dagligen.
Det är en fruktansvärd kamp. Så ger man upp..o kommer igen..berg och dalbana minst sagt.
Nu kan man ju aldrig riktigt veta vad någon annan känner för varje individ är unik.
Men ångest och oro och känslor upp och ner kan jag skriva under på! Tyvärr..
Lätt att isolera sig då för folk tror man e crazy:/
Stor kram och lycka till!