Hej! Jag tror som tidigare att du skulle behöva ett miljöombyte, ex börja på en folkhögskola med inriktning på något som du tycker om. Tror att du skulle få mer energi av det. Har också märkt av att desto mindre man gör om dagarna desto mer trött och ju mindre orkar man. Du har ju inte jäätemycket att förlora? skulle ju kunna hyra ut din lägenhet under tiden. Kram

Är det klart att du blev sjukpensionär?
Jag tror att du behöver ha något litet att göra. Något som inte stressar. Så kan jag känna. Något meningsfullt och litet. Något som gör skillnad.
Men jag är ju inte frisk rent fysiskt, känns långt till dess 😔 Vet vad jag vill ha i mitt liv men känns långt dit. Hur ska jag klara av det?! Kraam

Skrivit det förut men skriver det igen, det är skit att du inte får en utredning och fortsatt hjälp! Visst att du kanske klarar dig nu men jag klarar mig egentligen också nu men vad är det för liv egentligen att liksom bara "gå runt"...? Det är f-n stor skillnad på att överleva och att leva! Dessutom blir jag arg på att vi lever i ett samhälle där du antingen måste vara sjukskriven på heltid eller arbeta/studera på heltid (undantag om du redan har en fast anställning i bagaget och förutsatt att du vill tillbaka till just det arbetet då kan du förhoppningsvis arbeta deltid en kortare tid). Det borde finnas fler deltidsarbeten och arbetsgivare som vågade anställa personer som varit/är sjukskrivna och/el långtidsarbetslösa.
Önskar det fanns ngt jag kunde göra för dig vännen men finns här om du vill skriva av dig.
Stor kram! <3

Kan du inte gå en kurs eller cirkel i till exempel måla/rita eller skrivande. Jag går på en kurs en gång i veckan och har träffat trevligt folk och kommer ut, är själv sjukpensionär. Har du inte råd med en kurs leta reda på något du vill läsa på universitetet sen går du till instutionen och ber att få bli medhörare på lektionerna. Då kostar det inget, du kommer ut och träffar folk och försäkringskassan behöver inte få reda på något. Jag är lyckligt lottad som har en partner men jag tror med hela mitt hjärta att det finns någon speciellt för dig som kommer komma in i ditt liv snart!

IDA! det är så mycket jag vill säga dig om detta men känns fel att JAG ska berätta och komma med råd till dig. Så jag skickar en stor kram, livet ska såå inte handla om att bara "stå ut". Har också haft sådana perioder i livet, när man längtar till kvällen. Så ovärdigt. KRAM!

Du är så vacker.


en stor kram


Mikael

Svårt när du inte orkar någonting. Vet inte vad jag då ska föreslå.
Visst sover du på nätterna? Eller är det därför du är då trött?
Kram vännen 💖

Har läst väldigt lite av din blogg, men väljer att skriva en liten kommentar ändå. Tycker det låter helt galet att du ska behöva vänta så länge på att få en läkartid! Tänker att du borde väl kunna få kontakt med ngn sköterska eller liknande, någon som du åtminstone kan få prata med/vända dig till i väntan på dr tid? Psykiatrin, vården i allmänhet är allt för ofta inte särskilt bra organiserad. Du har inte testat söka personligt ombud? Boendestöd? Kontaktperson? Iaf de två sista står kommunen för och inte landstinget. Det ska du kunna söka själv, sök på din kommuns hemsida?! Det är ju inte vård, men de kan hjälpa att få lite struktur och mening i din vardag! Och man kan få det väldigt individuellt upplagt, antal timmar, hur ofta, vad som du behöver hjälp med- handla? Städa? Komma upp ur sängen? Gå ut och fika? Gå på bio? Eller bara sitta och prata. Det är tufft att ta tag i det, när orken och all mening liksom sinar. Men kan din mamma hjälpa dig? Någon annan som kan hjälpa till att stötta/ta kontakt med kommunen om du inte orkar själv?
Tänker att det är värt att ge det ett försök iaf.
Jag är oxå sjukpensionär, men har genom kommunen en sysselsättnings-plats på ett hunddagis, det har på många sätt räddat mitt liv! Man kan även "pausa" även en sjukpension och ha rätt att testa att plugga/arbetsträna eller Vad det nu kan vara under en period. Vet dock inte riktigt hur det funkar, men det ska va möjligt. Fast kanske är det inte aktuellt nu?
Men kommunen har oxå möjligheter värda att undersöka! Ideella organisationer kanske finns i din kommun, de kan erbjuda massa saker, grupper, föreläsningar, temadagar, stickcafe... Eller ngt annat? Biblioteket kan ha lite kultur-dagar kanske? Om det är ngt som intresserar? Det krävs lite att hitta det som finns-man tycker att man borde få information på vad man faktiskt har för möjligheter/rättigheter, tyvärr funkar det sällan så. Men att söka på nätet efter hur det kan se ut i din stad kan va en början. Att kontakta en vc för att få träffa en dr där som kan hjälpa kanske? Om inte annat kanske kan ligga på lite så du prioriteras på Psyk? Det är inte meningen att man ska va döende för att få hjälp!!
Men från en helt okänd människa kommer här ett GE INTE UPP! Du är värd att kämpa för! Ditt liv är värt det! Va rädd om dig! Kämpa för Dig! Det finns möjligheter fastän de är omöjliga att se ibland!

Mvh, en Ida