Vet inte vad du bor men finns det nåt RSMH i närheten? (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) Googla på det, det kan jag verkligen rekommendera.
Åh vännen.. Vet du? Jag har haft PRECIS samma känsla och tankar idag, det här inlägget var som att läsa sina egna tankar och känslor , jag satt precis som du och kollade igenom Facebook och instagram och såg hur roligt alla hade och vilken gemenskap, och det får mig att känna mig så jäkla utanför, så ensam och isolerad, som att jag inte har några vänner egentligen, som att ingen finns kvar, för det är ingen som hör av sig längre, ingen som undrar hur jag mår eller vill besöka mig, och det gör mig så ledsen. Hur mycket den här jävla sjukdomen jag tagit ifrån än. Och hur lång väg det känns som att man har kvar att vandra. Jag är så osäker på mig själv i sociala sammanhang och undrar om jag nånsin kommer återfå kontakten med gamla vänner eller våga skapa nya, jag saknar den här gemenskapen, att skratta och ha kul med andra, att kunna ta en fika eller bara något som att kunna ringa en tjejkompis och bara snacka skit. Det finns liksom inte i min värld nu. Nu blev det här jättelångt.. Förlåt , Men om det är till någon tröst så är du inte ensam i dina tankar, jag förstår dig verkligen till 100%. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att både du och jag kommer vara med på alla dessa bilder på instagram så småningom, jag har aldrig träffat dig i verkligen men du verkar vara en sån underbar tjej, fantastisk på alla sätt och för att inte tala om hur vacker du är vännen!! Vill skicka en himla massa Styrkekramar till dig finaste du, du är värd allt bra i livet<3
Jag brukar tänka att det känns så jäkla tragiskt att jag sitter hemma fredag och lördag kväll och bara väntar på att få gå och lägga mig. Det känns så sorgligt att inte vara "normal", att inte umgås med vänner, att allt bara är så förbannat ensamt. Förstår dina tankar och vet inte om jag kan peppa dig till att känna annorlunda men vill att du ska veta att du inte är ensam. Och kanske kommer det en dag komma en stund av glädje och tillhörighet. En tid då vi inte längre känner oss ensamma utan trivs i vårt eget, och andras sällskap. Kämpa på <3
I Göteborg finns det en massa olika aktivitetshus som är till för människor som haft/har psykiska problem. Där finns olika saker man kan göra, som baka, måla, silversmide, sjunga, man kan få hjälp att komma vidare ut i samhället och studera. Ett sådant ställe skulle du starta, du verkar vara kreativ. Jag tror att du skulle lyckas. Det behöver inte kosta pengar. Men man kan behöva hjälp så att man inte är ensam. Man kan ju börja litet. Starta en grupp på Facebook, sätt upp en lapp på någon anslagstavla och kolla om folk hör av sig.
Tänk om du skulle ta tag i att starta ett sådant ställe, värt att undersöka ialla fall. Kram