Sitter och funderar över livet. Över framtiden. Hur jag vill ha det och vilka val jag vill ta framöver. Alla dessa val gör mig GALEN!!! Men det är väl "bara" att köra på och se vad som händer. 
 
 
Även fast jag är trött och deprimerad så känns allt ändå lite bättre. Har verkligen kommit SÅ långt i min ätstörning. Den är inte primär längre. Behandlas inte för den längre ens. Äter vad jag känner för oftast. Räknar inte kalorier och skit. Just nu äter jag marsipanägg bara för att det är så jävla gott! Jag ska leva och njuta nu. Livet är för kort för att kastas bort på nån dum ätstörning. Det är faktiskt upp till var och en att välja hur ens liv ska bli. Vi kan göra aktiva val. Kom aldrig och säg att det inte går att bli bättre från en ätstörning, för det går om du väljer att gå emot den. Ditt val. Jag har valt väg, har du? 
 
Patricia♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Jag tror faktiskt att det mest går bara man vill. Jag är glad att du känner att du kommit så långt. Man ska äta och njuta av det man tycker är gott. Och just nu gjorde du mig väldigt sugen på just sådana ägg haha:)

Svar: Viljan o tankens kraft är a och o! Man får passa på innan.dom slutar säljas... finns ju bara vid påsk typ :/
Ida Jansson

Maja Lagnemo

Viljan och tron på att klara det. Det är nog de två viktigaste ingredienserna. Och ett riktigt jävlaranamma!
Blir superglad för din skull. Just nu ligger jag typ på gränsen. Jag äter, men kontrollerat. Håller mig precis på gränsen och aktar mig noga för att gå över den.
Marsipan är dock ingen favorit hos mig :3
Massa kramar! <3

Svar: Vad är du rädd för ska hända om du släpper äs helt? Att leva på gränsen är inget liv. Varför stanna precis innan mållinjen? Vad är det värsta som kan hända? Du är starkare än du tror och du fixar sista biten om du bara bestämmer dig för att fixa det!
Ida Jansson

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress